Jacob Langvik och hans kompisar var som idrottare inför OS – otroligt motiverade att se fler människor komma till kyrkan. Tjugo år senare kontaktar han vännerna och konstaterar att bara två av tjugo är kvar i kyrkbänken.
Ett starkt civilsamhälle, där man ges utrymme att gå samman och engagera sig, är grundläggande för demokratin och för hållbar samhällsutveckling. Världen över ser vi dock en trend i att det demokratiska utrymmet krymper.
Vi lever i de starka männens tid. Inte sedan trettiotalet har människor varit så benägna att välja starka ledare, starka män, som pekar med hela handen. Vi ser det i Ryssland, Turkiet, Egypten – och inte minst i USA.
En dag stod de där, Youssef och hans mamma, och undrade om Youssef kunde få börja på Fairhaven. Ingen annan skola hade tagit emot honom. Han kunde inte gå, inte prata och hans rörelser var ryckiga och spastiska.
Redan som liten hyste jag en misstanke att Gud hade lagt ner en kallelse i mitt hjärta. Min medfödda vildhet blev till längtan efter Afrika, och en tidigt upplevd Gudsnärvaro gjorde att det inte stannade vid drömmar.
Jag var nyfiken på den kristna tron redan hemma i Irak. Den kärlek jag såg i kristna människor var något helt annat än det jag kunde läsa om i Koranen. Där finns bara död. I hemlighet började jag att läsa Bibeln.
Att kunna försörja sin familj, att för egna ihoptjänade pengar kunna köpa mat och skicka sina barn till skolan, det ger både självkänsla och framtidshopp. Genom våra yrkesutbildningar i Malawi blir det en verklighet.
