När jag parkerar bilen utanför det faluröda missionshuset funderar jag på vad som är orsakerna bakom församlingens tillväxt och hur byggprocessen har präglat församlingen. Jag kliver in i en ljus och välkomnande entré och möts av Magnus Dahlqvist och Linda Toftgård Gustavsson. Magnus är ordförande och Linda är UV-ledare och sitter i församlingens styrelse. Vi går ett varv genom byggnaden och förutom den nybyggda entrén är serveringslokalen helt ny, köket likaså och kyrksalen har fått ny kulör.
– Vi gjorde en vikvägg mellan kyrksalen och serveringslokalen så att vi även kan sitta här i serveringslokalen när det behövs fler platser än vad som ryms i kyrksalen, säger Magnus.
– Sen har vi fått ett par nya grupprum och även uppdaterat ungdomslokalerna en trappa upp, fyller Linda i.
Varm gemenskap med barnen i centrum
Vi slår oss ner vid ett runt bord i serveringslokalen. Jag glömmer genast bort de regntunga skyarna utanför, i detta rum flödar ljuset in. Linda plockar snabbt bort de vissna vårblommorna på bordet och placerar en nyplockad vitsippsbukett på den ljusgröna duken.
– Jag har funderat på dina frågeställningar sedan vi pratades vid på telefon, säger Magnus. Förutsättningen för en god församlingsgemenskap är givetvis att Gud får vara i centrum men jag tror att det finns fler faktorer som vi kan påverka och som har betydelse för att människor ska känna sig hemma i vårt missionshus. Jag uppfattar det som att vi är en enkel och jordnära församling. Vi har exempelvis många som kan leda gudstjänst, vilket ger samlingarna en positiv variation. Jag tycker även att vi är en förlåtande gemenskap, där man får vara med på sina villkor. Man kan vara engagerad, även om man inte har möjlighet att lägga all sin fritid i kyrkan. Och om någon vill driva ett projekt i församlingen får personen frihet och mandat att göra det.
– Jag tror också att det är värmen och gemenskapen som är de bärande faktorerna, säger Linda. Både de som bara kommer hit några enstaka gånger och de medlemmar som ofta är här, uttrycker att det är trevligt att komma hit. Och att de uppskattar allt vi gör för bygdens barn och unga.
– Alla tycker att barnen är viktiga och när vi processade frågan om ombyggnationen var den centrala frågan hur vi kan göra denna plats ännu bättre för våra barn och ungdomar, fortsätter Magnus. Vi har personer som varit aktiva här under bygget, som inte är med i församlingen. Men de ville göra en insats, för att de ser att det vi gör för de unga är värdefullt. På motsvarande sätt har vi ledare i vår barnverksamhet som inte är medlemmar i församlingen, jag tror inte man ska stirra sig blind på medlemskapet i sig.
Nyckelpersoner färgar av sig
Magnus berättar vidare att det är många från församlingen som är aktiva i bygdeföreningen, älglag och vägföreningar.
– Vi som bor här träffas i andra sammanhang och när människor kommer hit känner de redan många här. Men jag upplever också att det finns en genuin omsorg om människor, vilket jag tror ger mycket av värmen i församlingen.
– Bygdeföreningen sätter upp en revy vartannat år, och när vi planerade ombyggnationen var det givet att inte lägga bygget under det året som det var revy, fortsätter Linda. På motsvarande sätt samordnar vi aktiviteter med Svenska kyrkan och andra närbelägna församlingar, så att vi kompletterar varandras verksamheter istället för att vara konkurrenter.
– Det räcker med en handfull idérika och engagerade personer som drar med sig andra och skapar en känsla av att allt är möjligt, fortsätter Magnus. Om man ger dem plats händer det mycket och det skapar en attraktiv församling och en bygd där många vill bo. Landskapet här är vackert, men det ser ungefär likadant ut på många andra platser i Småland, men där kan scenariot vara ett helt annat. Det krävs engagemang på landsbygden för att den ska leva.
– Sen kompletteras dessa personer av de människor som jobbar i det tysta, menar Linda. Jag tänker framförallt på en kvinna här som jag tror är i kyrkan nästan varje dag. Hon tvättar, plockar i ordning i förråd och gör sådant som många andra inte ens tänker på.
Magnus och Linda berättar också om den fristående förskolan/skolan Tofthaga, som är en annan bidragande orsak till att bygden är attraktiv och människor gärna bosätter sig här.
– På en landsbygdsskola är klasserna ofta inte så stora och barnen lär sig tidigt att leka även med äldre och yngre barn, säger Linda vars egna barn också gått på skolan. Många av barnen på skolan finns också här i kyrkans verksamhet.
Bidragit på sin nivå
Vårt resonemang går vidare till byggprocessen. Tofteryds missionsförsamling har lyckats med ekvationen att både hålla tidsplan och budget utan att någon blivit sjukskriven i processen.
– Vi satte samman en byggrupp för drygt tre år sedan utifrån att vi behövde bygga om köket, fortsätter Magnus och fyller på mer kaffe. Sedan framkom andra behov, vilket till slut landade i önskemål om att förändra det vi ser resultatet av här nu. Det landade i en budget på 3 miljoner, vilket är en tuff utmaning för en församling med ungefär 120 medlemmar. Vi sökte olika bidrag och konstaterade att vår egen insats i detta var 1 miljon kronor och 2 500 frivilligtimmar. I det skedet skickade vi ut en enkät till varje församlingsmedlem, men frågan om de hade möjlighet att bidra, och i så fall med hur mycket. När vi sedan räknade ihop alla svar konstaterade vi att vi hade 1,1 miljoner i löftesoffer och 2 500 arbetstimmar. Då försvann alla tveksamheter och vi körde igång.
– Arbetet organiserades i tre bygggrupper, som vardera ansvarade för arbetet var tredje vecka, berättar Linda vars man varit byggledare. Byggrupperna kompletteras av grupper för målning, städ, fika, inredning och ekonomi. Man har kunnat engagera sig på olika nivåer. En del har haft möjlighet att skänka mycket pengar, andra har gett mycket tid. Totalen har gjort att alla har fått en belastning som varit möjlig att bära.
Har gett energi
Magnus och Linda berättar att församlingen aldrig kommit till den punkt då luften gått ur och bygget känts övermäktigt.
– Jag är egenföretagare, småbarnsförälder och höll under byggtiden även på att färdigställa en ny industrilokal hemma, säger Magnus. Det är klart att jag inte var jättepeppad på att komma hit vissa
arbetskvällar. Men arbetet gav så mycket tillbaka och man var ofta piggare när man gick härifrån än vad man var när man kom hit, säger Magnus och skrattar. Men ytterst tror jag det är kärleken till
församlingen och det faktum att många har hållit församlingen mycket högt under detta byggår, som gjort att allt har fungerat så bra.
– Vi har lärt oss att vi klarar mer än vad vi tror, fortsätter Linda. Och bygget har även skapat ett större engagemang för församlingen, vilket gjort att vi haft fler gudstjänstbesökare än vanligt.
Efter ett par timmars samtal har regnet upphört och jag packar ihop mina grejer för att gå tillbaks till bilen. När jag kör genom landskapet på väg mot Jönköping fascineras jag av drivkraften och den betydelse en levande församling har för sin bygd.