Carolina OlofsgårdSamhälle

Demokrati i kläm

Vi lever i de starka männens tid. Inte sedan trettiotalet har människor varit så benägna att välja starka ledare, starka män, som pekar med hela handen. Vi ser det i Ryssland, Turkiet, Egypten – och inte minst i USA.

Vi hör en annan ton i debatten och jag är inte säker på att vi egentligen gillar det vi hör. Ofta med ”kriget mot terrorismen” som täckmantel försöker makthavare världen över strypa det vi kallar civilt samhälle, alltså vanliga demokratiska folkliga organisationer som försöker avkräva makthavare ansvar.

Också här i Sverige dyker det upp röster som vill begränsa yttrandefrihet, misstänksamhet mot media, ifrågasättande av självklara mänskliga rättigheter som asylrätten. Nazister marscherar på svenska gator, organiserat nät-hat får svenska journalister och politiker att införa självcensur och till slut tystna. De etablerade ”gammel”-partierna tappar sin moraliska kompass och sina visioner som kan bära ett samhällsbygge.

Orsaker till förändring

Väldigt mycket i världen blir bättre, men det finns några områden där utvecklingen går bakåt: demokrati, yttrandefrihet och religionsfrihet. Det demokratiska utrymmet i världen minskas. Hur kunde det bli så här? Det såg ju så lovande ut! Årtiondena efter Berlinmurens fall var en segersaga för demokrati och mänskliga rättigheter. Men idag ser vi hur presidenter biter sig fast vid
makten. Man vrider konstitutioner så att man kan sitta på livstid. Presidenter röstas fram av en växande medelklass som vill ha stabilitet och trygghet före social rättvisa. Det beror bland annat på att de rikaste och mäktigaste länderna valt att prioritera politiska och säkerhetspolitiska allianser, sina ekonomiska intressen, istället för att sätta demokratiska och mänskliga rättigheter främst.

Det är en mörk bild. Men massor av positiva budskap sipprar ändå fram. Människor gör motstånd. Hjältar finns. Det är fler i världen som vill ha demokrati, öppenhet och tolerans, än som inte vill ha det.

Du kan påverka

I höst är det val i Sverige. Och som jag skrev i min ledartext har jag känslan av att det här är det viktigaste valet på mycket länge. Vikten av att försvara det krympande demokratiska utrymmet bör genomsyra hela den svenska utrikespolitiken. Detta handlar exempelvis om att inte tillåta vapenexport till stater där allvarliga kränkningar mot mänskliga rättigheter sker, att bekämpa skatteflykt, olovlig kapitalflykt, korruption och att belysa privata aktörers roll i både begränsandet och främjandet av civilsamhällets handlingsutrymme. Här har Sverige möjligheter att påverka. Vi behöver försvara demokratin där vi står, genom att visa solidaritet, civilkurage och lyfta mänskliga rättigheter i debatten.

Genom vår samarbetspartner Diakonia har det hållits en rad utbildningar i politikersamtal under våren. Vi vill, tillsammans med Diakonia, uppmana er alla att lyfta dessa frågor. Det kan vara såväl under kafferasten på arbetet som att arrangera politikersamtal i församlingen. Vår värld blöder och vi vill hjälpa till att rikta fokus mot frågor som har ett långsiktigt värde, både i Sverige och internationellt.

Ska vi som kristna tänka i dessa banor? Ska vi inte istället sprida det glada budskapet och missionera i såväl Sverige som i världen? Jag tror att det som står i denna artikel är den del av missionsuppdraget och förvaltarskapet. (Då har vi inte ens nämnt vårt miljöansvar denna gång.) Vi behöver på allvar läsa orden från Herren som profeten Amos förmedlar (Amos 5:7-24). Budskapet landar i formuleringen: Låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström.


Text: Kjell Larsson, missionsföreståndare SAM

Foto: Randy Colas, Unsplash