”Alla barn är välkomna till vår kyrka!” Men vad händer när det ständigt blir bråk och tjat runt något av barnen och du som ledare märker att du inte lyckas ta kontroll över situationen? Är alla fortfarande lika välkomna?
Hur gör man som församling för att hitta en god livsrytm där medlemmarna orkar och vill engagera sig över tid? Frågan är stor och har såklart många infallsvinklar. Jag stämde träff med Daniel Wramhult.
Hur hjälper vi våra unga vuxna att kliva fram och ta ledaransvar i församlingen? Det är en fråga jag brottas med och jag tror att det är många i våra församlingar som gör detsamma.
En skolpastor och två församlingsplanterare, ett antal ungdomsledare och flera aktiva inom missionssatsningar. Alla har sitt ursprung i samma ungdomsgäng från Gnosjö i början av 2000-talet.
Antalet frikyrkor i Sverige minskar, liksom antalet frikyrkomedlemmar. Nu har åtta samfund och organisationer tillsammans formulerat ett mål för församlingsplantering i Sverige.
Jacob Langvik och hans kompisar var som idrottare inför OS – otroligt motiverade att se fler människor komma till kyrkan. Tjugo år senare kontaktar han vännerna och konstaterar att bara två av tjugo är kvar i kyrkbänken.
Jag var nyfiken på den kristna tron redan hemma i Irak. Den kärlek jag såg i kristna människor var något helt annat än det jag kunde läsa om i Koranen. Där finns bara död. I hemlighet började jag att läsa Bibeln.
