När Youssef föddes gick något fel och hans mamma märkte snart att han saknade styrsel i armar och ben. Men han var en vaken liten kille och följde henne med ögonen. Hon vände sig till flera läkare för att få hjälp, men blev ständigt hänvisad till någon annan. När Youssef var fyra år fick de hjälp av en logoped, och ungefär samtidigt började mamman leta efter en skola som kunde ta emot honom. En av skolorna föreslog att de skulle komma tillbaka när han kunde gå själv. Några skolor var rädda för att han skulle smitta.
Av en händelse upptäckte familjen att han kunde styra sin ena fot. Mamma la en mobiltelefon framför honom och han kunde trycka på specifika knappar. Mamma bestämde sig nu för
att själv ta hand om Youssefs skolgång. Med hjälp från vänner och släktingar köpte hon en surfplatta som Youssef fick använda för att lära sig att läsa och skriva. Men Youssef blev alltmer deprimerad. Helt isolerad hemma i lägenheten kände han sig oerhört ensam.
Familjen fick en dag höra att skolan Fairhaven skulle få besök från Sverige. Kanske kunde de hjälpa? På vinst och förlust åkte de dit och träffade skolans lärare och de svenska konsulenterna. Trots att skolan var full ordnades en plats för Youssef. För första gången i livet hade han jämnåriga vänner omkring sig och lärare som pratade med honom, som utmanade och uppmuntrade.
Konsulenterna från Sverige kunde dessutom med hjälp från ett företag, ge Youssef små ögonstyrda apparater, så kallade eyetracks, med sensorer som styrs av ögonrörelser. Snabbt lärde sig Youssef att använda sin eyetrack och redan efter ett par veckor började han skriva meddelanden till rektorn på skolan. Inom honom fanns så mycket som han aldrig tidigare hade kunnat uttrycka. Han drömmer nu om att bli en ny Stephen Hawking, och han är mycket aktiv på sociala medier. Med rätt stöd kan Youssef komma långt.