I sin roll som pastor i Centrumförsamlingen i Forserum har Daniel, liksom många andra ledare inom kyrkan, jobbat med de här frågorna under flera års tid. I det här reportaget delar han med sig av sina erfarenheter.
Vi börjar med Daniels egen livsrytm. Efter många år av misslyckade och lyckade försök har Daniel hittat ett upplägg som han håller sig till varje dag.
– I början fick jag bära ”ordningen”, men så efter ett tag bar den mig, berättar Daniel.
Hans dagar har tre återkommande delar. Den första är någon form av fysisk aktivitet och det kan vara att snickra, klippa gräs eller promenera. Den andra är att läsa något intellektuellt, Bibeln eller en vanlig bok. Den tredje delen består av att sätta sig ner och bli stilla, ofta i bön.
– Om jag följer dessa tre så blir det en bra rytm i livet. Om jag däremot tappar ”ordningen” några veckor blir jag splittrad, menar Daniel.
Utgångspunkt i gudstjänsten
När jag ställer frågan hur man gör som församling för att hitta en rytm i åtaganden och att skapa engagemang utan att slita ut människor kommer svaret snabbt.
– Om vi har ärliga och äkta gudstjänster som bereder plats för möten med Gud så blir det utgångspunkten för hela församlingen. Gudstjänsten är hjärtslaget som pumpar ut liv till de andra delarna av verksamheten. Den bidrar till återhämtning och gudsnärvaro. Gudstjänsten genererar kraft till den kommande veckans samlingar och aktiviteter, säger Daniel.
Hur ska vi då tänka kring utformningen av gudstjänsterna?
– Ordet, nattvarden och bönen finns ju redan och är grundbultar i gudstjänsten.
Den insikten har blivit en vila för Daniel. I Centrumkyrkan i Forserum har de jobbat aktivt med utformningen av gudstjänsterna och tagit fram fyra vägledande uttryck vars innehåll alltid ska beredas plats för: tillbe Gud, berätta om Gud, ta emot Gud och svara Gud. Varje söndag firar de nattvard och det har för de flesta kommit att bli en lika naturlig del av gudstjänsten som predikan.
– Ibland finns det ett visst motstånd mot den här typen av traditioner, såsom nattvardsfirande. Men jag tycker att det finns något vilsamt i att följa rutiner och inte behöva tänka så mycket på omständigheterna. På så sätt kan vi rikta större fokus på Gud och inte på formerna. Överraskningar kan vi istället ha under andra delar av gudstjänsten, säger Daniel.
Samlas kring Gud
Samtalet fortsätter och vi kommer in på hur kyrkan ska kunna vara en naturlig plats för människor i livets olika skeenden. Daniel beskriver två rörelser för mig som finns inom kyrkan, som båda är viktiga. I den ena finns Gud i centrum och drar oss till sig. I den andra leder Gud oss ut till människor.
– I våra församlingar finns det människor som inte har ork till att nå ut till andra och då är det centrala att vi samlas kring Gud.
Se till helheten
Daniel tycker också det är viktigt att som församling skapa en rörelse där alla går i samma riktning.
– Vi människor kan inte och ska inte gå i samma takt, men vi behöver vända oss åt samma håll oavsett hur mycket kraft vi har.
För att en församling ska gå i samma riktning behöver man ha ett fokus i verksamheten. Men hur bestämmer man det?
– Det är svårt att forma sin verksamhet utifrån de gåvor som finns hos varje enskild medlem, säger Daniel och fortsätter. Oavsett hur man gör kommer det finnas personer som upplever att de inte får ge uttryck för sina gåvor. Vi måste komma ihåg att gåvorna är till för att bygga upp församlingen och jag tror på att hitta någon form av inriktning sett till helheten. Är många intresserade av exempelvis musik så blir det naturligt att lägga sitt fokus där. Eller så är engagemanget stort kring UV-scoutverksamheten och då får det ta utrymme.
Daniel tror att det här bidrar till att hitta en god rytm i församlingen. Hitta ett fokus och sedan efter några år göra en avstämning där man tillsammans funderar på den fortsatta inriktningen. Ibland kan det handla om att lägga ner något, ibland dra igång med något annat. Själv har Daniel varit med om den här formen av utvärdering ett par gånger med gott resultat.
Guds ansvar
Jag avslutar samtalet med att fråga hur man som församling håller i det långa loppet.
– Det finns ett enkelt svar på den frågan. Församlingen är i Kristus och då får det vara hans ansvar att se till att den också håller, avslutar Daniel.