Magnus Åsebrant var ungdomspastor under den här tiden, och jag har förstått att han betydde mycket för ungdomarna i församlingen. En kall januaridag träffar Magnus Alexander Bervebrink för första gången på åtta år. Alexander var en av de ungdomar som Magnus var med och formade under tonårsperioden. Det är ett kärt återseende med många minnen och varma skratt. Men vi har framför allt träffats för att prata om hur Magnus under sin tid som ledare satsade på att träna nya ledare och hjälpa sina ungdomar att växa.
Letade nyckelpersoner
– Jag var precis färdig med min teologiska utbildning på Korteboskolan och kom till Gnosjö Missionsförsamling 1999 med ett brinnande hjärta för mission, förklarar Magnus. Jag började direkt att försöka hitta nyckelpersoner, ledarpersonligheter som drar med sig andra. Det finns alltid några personer som andra ser upp till och mitt mål var att hitta de personerna och lägga mitt krut där. Får man med sig dem så får man med sig de andra också. Alexander var en person som Magnus såg hade ledaregenskaper. Han fanns med i den konfirmationsgrupp som Magnus ledde under sitt första år i församlingen. När konfirmationsåret var slut startades istället en cellgrupp. Där fanns fler personer med ledartalang.
– Efter ett år med cellgruppen fick en kille som heter Mikael ta över ledarskapet, säger Alexander. På så sätt kunde Magnus gå vidare och starta en ny cellgrupp.
Idag leder Mikael Nilsson en församlingsplantering i Sickla.
Släppte fram och tillät misstag
Under hela vårt samtal är det ett visst ord som dyker upp om och om igen: förtroende. Magnus gav förtroende till de personer han såg som möjliga ledare. Han släppte fram dem, gav dem uppgifter och lät dem göra misstag.
– Jag var inte gammal när jag predikade första gången, minns Alexander.
Ungdomarna fick själva hålla i andakter på tonår, UV och konfirmationsundervisningen. Ibland ledde de gudstjänster.
– Vi gjorde bort oss många gånger, erkänner Alexander och Magnus instämmer med ett skratt. Men när vi gjorde det var det ingen stor grej.
– Efter varje gång någon hade hållit i en andakt eller gjort något annat checkade jag av med den personen hur han eller hon tyckte att det hade gått, berättar Magnus. Och om Alexander hade sagt något på gudstjänsten som kanske inte var så passande, kunde jag prata med honom om det efteråt. De fick misslyckas utan att bli uthängda.
– Vi fick ett hjärta för församlingen, menar Alexander. Vi ville att något skulle hända och därför var vi väldigt aktiva.
Gav nya perspektiv
Magnus tyckte också det var viktigt att hjälpa sina ungdomar att vidga perspektiven, att få upp ögonen för olikheter. Han kontaktade biståndsorganisationen Tjernobylbarnen och ordnade en resa till Vitryssland för ungdomarna.
– Det var ingen som ville ha några julklappar efter den resan, bara pengar att skicka till Vitryssland, minns Alexander och berättar att han senare åkte tillbaka för att göra ytterligare insatser.
– Man var lite skyddad i Gnosjö, menar Magnus. Många av ungdomarna fick sig nog en tankeställare i Vitryssland, att alla inte har det lika bra som vi. Det blev en milstolpe.
Under Magnus tid i Gnosjö var han också med och drog igång en återkommande ungdomshelg, Ökenstorm. Här hade han ett tydligt mål i att visa kyrkans ytterligheter, både det karismatiska och
lugna. Återigen var tanken att ge ungdomarna vidgade perspektiv.
– Jag ville att de skulle få se bredden av kyrkan, att det finns olika stilar, förklarar han. Det var ett steg i att skapa en medvetenhet, så att när de flyttade hemifrån skulle de vara beredda på att allt inte var likadant som i Gnosjö.
Ett läger som formade
Ett år tog Magnus med sig ett gäng till Tyskland och OM:s läger TeenStreet. Här fick de undervisning, vara med på lovsångsmöten och lära sig mycket praktiskt genom olika workshops.
– Jag ville också att de skulle fortsätta med ett missionsuppdrag efteråt, berättar han. Så jag kontaktade den församlingsplantering som Alliansmissionen hade i Båstad.
Direkt efter Tysklandsveckan åkte ungdomarna vidare till Båstad, och praktiserade det de hade lärt sig under lägret. Det blev evangelisationssatsningar på stan med sång och drama. Och det blev ett väldigt sammansvetsat ungdomsgäng, som tillsammans jobbade för att göra Jesus känd.
När bollen väl var i rullning växte också ungdomsarbetet i Gnosjö. Många nya ungdomar hittade in i grupperna under de sex år som Magnus jobbade i församlingen. Och många av dem kom till tro på Jesus.
– En del sår och andra får skörda. Jag kom lagom till skörden. Tiden i Gnosjö betydde jättemycket för mig. Jag fick vara med och leda ungdomarna en viss bit. Jag fick öppna dörrar för att de skulle komma vidare.