När Esperança var elva år dog hennes föräldrar. I dag är hon 16, tar hand om sina fyra småsyskon och försöker samtidigt klara skolan. Tack vare stödet från Kubatsirana får familjen mat, skolmaterial och hopp – och kraft att fortsätta kämpa.
När Helena var två år gammal förlorade hon sina föräldrar i aids. I dag lever hon och hennes lillebror tillsammans med sin mormor. Genom vår samarbetsorganisation Kubatsiranas familjestöd får de stöd för att gå i skola, hygienartiklar, matpaket och medicinsk uppföljning. Och viktigast av allt; de får stöd som ger hopp och mod att fortsätta drömma.
I MOÇAMBIQUE VÄXER uppemot två miljoner barn upp utan en eller båda sina föräldrar – de flesta till följd av hiv och aids. I och runt staden Chimoio, där epidemin slagit särskilt hårt, arbetar vår samarbetspartner Kubatsirana med att ge stöd till barn och familjer som kämpar för att klara vardagen. Det handlar om ensamstående mödrar, äldre syskon som blivit ansvariga för sina småsyskon, samt mor- och farföräldrar som trätt in när de egna barnen gått bort.
I Mellanöstern arbetar ett par
av våra medarbetare tillsammans med ett internationellt team för att ge hopp och omsorg till några av landets mest utsatta och trasiga människor.
När Chirozras man dog för något år sedan förlorade familjen inte bara en pappa, utan också den som försörjde familjen. Sedan dess är de helt beroende av det de kan odla på sin mark.
Efter snart 20 år avslutar Diane och Asante Manu sitt arbete i Moçambique. Asante går under hösten i pension och Diane börjar som pastor i Lekeryds Missionsförsamling.
På stapplande engelska och med ett hårt grepp om sin nalle berättar Larisa om sitt liv. Ibland undrar jag, eller kanske ännu hellre, hoppas jag, att jag missförstått det hon berättar.
Sedan några år tillbaka driver SAM:s systerkyrka i Malawi flera yrkesutbildningar. Främst är det ensamstående mammor och unga vuxna med ansvar för småsyskon som får en möjlighet att försörja sig på egen hand.
Batimat från ramoaainafolket var gift med pastorn i församlingen och hade funnits med i församlingen hela sitt liv. Hon visste vad det innebar att vara en kristen och brukade läsa Bibeln på pidgin-engelska. Men så äntligen fanns Bibeln att läsa på ramoaaini. På invigningsdagen stod hon långt fram i kön för att köpa sitt första Nya testamente på sitt eget modersmål.
Solomon på Papua Nya Guinea är en av de lokala medarbetarna som arbetat med att översätta Bibeln till fanamaket. Med över 850 olika språk är landet ett av världens språktätaste. Engelska är, tillsammans med tok pisin och hiri motu, officiellt språk, men väldigt få av landets invånare kan använda språket. Här berättar Solomon om vad det betyder att få läsa Guds ord på sitt modersmål.
Maria Gustafsson flyttade till Tchad i januari 2019, för att jobba med bibelöversättning. Arbetet är i en tidig fas och Maria deltar i skapandet av ett skriftspråk för mulgifolket. Sedan våren
2020 har hon befunnit sig i Sverige, på grund av coronapandemin. Men hon
håller tät kontakt med medarbetare i Tchad och har kunnat fortsätta sitt arbete.
Här berättar hon om hur det är att arbeta och leva och arbeta i Tchad.
Under sommaren har flera av våra systerkyrkor tack vare stöd från oss i Sverige och våra systerkyrkor i Hong Kong och Makau, kunnat dela ut mat, tvål och ansiktsmasker till några av de familjer som drabbats värst av de restriktioner som följt i spåren av coronapandemin. Tacksamheten hos dem som fått ta emot hjälp är stor, många ser det som svar på bön.
