Jag träffar Diane på hennes nya arbetsplats i Lekeryd. Vid tillfället är Asante kvar i Pemba där han har lite kvar att avsluta innan han kommer till Sverige.
När paret reste till Moçambique visste de bara att de skulle arbeta med ledarskapsträning och hälsovård. I Pemba fanns en nystartad bibelskola där Asante gick in som rektor. Det fanns en del församlingar i området men de kristna var få och nya i tron. Det saknades ledare och utbildade pastorer. Asante skulle också hjälpa församlingarna att arbeta mer tillsammans, något som föll sig rätt naturligt då bibelskolan inte var knuten till någon specifik församling.
Diane, som är utbildad sjuksköterska, började arbeta med hiv- och aidsproblematiken. Sjukdomen var relativt ny i området runt Pemba och kunskapen var låg.
– Jag hade läst om hiv och aids när jag utbildade mig. Jag tänkte då att det där vill jag absolut inte jobba med, men jag ändrade mig, berättar Diane.
Något av det första Diane gjorde var att starta organisationen Lamukani vars huvudsyfte är att informera om hiv och aids, främst i församlingar och byar runt Pemba. Kurserna, som drivs än idag, tar upp ämnen som; hur man tar hand om smittade, hur man undviker att bli smittad och vad sjukdomen beror på. Till skillnad från den information som till viss del ges ut från samhället, samtalar de även om vad Bibeln säger om relationer och äktenskap och hur vi ska ta hand om varandra.
Ganska snart insåg Diane att många barn inte gick i skola, oftast på grund av att de inte hade råd att köpa skolmaterial. Därför började även deras nystartade organisation att arbeta med utdelning av skolmaterial. Den insatsen ledde i sin tur till läxhjälpsprojektet Nova Vida, där de främst arbetar med barn som förlorat sina föräldrar i aids. De delar också ut stipendier till ungdomar som vill gå vidare till högre studier.
De sista åren har paret Manu arbetat mycket med flyktingar från norra Moçambique. Genom Lamukani har de distribuerat mat men också haft kurser i krishantering och hur man hjälper människor med trauman. De har även fått rycka in och hjälpa till vid flera katastrofsituationer.
– Jag har till exempel fått lära mig hur man reparerar tak, det var ju spännande att lära sig, säger Diane och skrattar. Jag har inte slagit i en enda spik, men jag vet hur många kilo spik det går åt till ett tak.
Nu går arbetet vidare, till största delen med lokala medarbetare. Rektorstjänsten, som Asante haft, går till den man som vikarierade för honom under parets hemmaår 2021-2022 och ansvaret för Lamukani tas över av en brasiliansk medarbetare. Medan Asante ska vänja sig vid pensionärslivet börjar Diane arbeta som pastor i Lekeryds missionsförsamling.
– Det känns både spännande och roligt. Det jag kommer att sakna är den frihet det innebar att vara ”utlänning”. Här förväntar sig folk att jag ska vara svensk, men det är jag nog inte riktigt längre.
Vad tar du med dig från Moçambique till arbetet i Lekeryd?
– Jag behöver nog lite distans till livet i Moçambique innan jag vet. Men en sak jag har lärt mig är vikten av att gå tillbaka till grunderna. Guds ord har sprängkraft, även om man hört samma sak 200 gånger. I Moçambique är vi mer vana vid att upprepa grunderna. Det är det enkla i Guds ord som förändrar.
Text: Marita Good
Foto: Karin Flygare