Esperança och hennes småsyskon bor tillsammans med mormor i ett mycket enkelt hus i Chiremera i centrala Mocambique. Mormor gör vad hon kan för barnen, men hon är gammal och sjuk och orkar inte längre så mycket.
– Jag är den äldsta av oss, säger Esperança, som nu är 16 år och går i elfte klass. Alla förväntar sig att jag ska fixa allt – laga mat, ta hand om syskonen och se till att vi klarar oss. Men det är inte lätt. Ibland vet vi inte vad vi ska äta nästa dag.
Familjen lever på det lilla som mormor kan odla. Men när det inte finns vatten till grönsakerna har de inga möjligheter att få in mat eller inkomst. Ibland blir det bara ett mål mat om dagen – ofta inte ens det.
Precis som många andra barn i området får Esperança och hennes syskon stöd genom vår samarbetsorganisation Kubatsirana. De får skolmaterial, matpaket och hjälp med grundläggande behov.
– Det gör stor skillnad, säger Esperança. Men det är många barn som behöver hjälp, och resurserna räcker inte alltid till alla.
Förra året skrev Esperança ett brev till regeringen för att be om mer stöd. Det ledde till att lokala ledare startade en solidaritetskampanj tillsammans med Kubatsirana. Men behoven i området är stora – och långt ifrån alla får det de behöver.
Esperança är stark. Men inget barn ska behöva bära ett helt hushåll på sina axlar. Därför är insatser som Kubatsiranas så viktiga – inte bara för att ge mat för dagen, men också för att barn som Esperança ska få känna att de inte är ensamma.
Tack för att du är med och gör det möjligt.
Text & foto: Toni, koordinator Kubatsiran