Mitt i detta finns SAM:s internationella medarbetare Emma Vilhelmsson. Hon är utbildad barnmorska och jobbar för att mödrar och barn i Tchad ska få bättre hälsa och lära känna Gud.
Emma, berätta om vägen till Tchad!
När jag och min man Martin träffades hade vi tidigt en längtan att tillsammans få tjäna Gud. En dag såg vi en annons i tidningen Dagen där SAM sökte missionärer till Tchad. Martin hade jobbat inom svenska försvaret och varit verksam i landet under fyra månader. Det var den enda kopplingen vi hade till Tchad, men vi bad mycket och kände att Gud kallade oss dit. Vi gifte oss 2011 och under 2012 blev vi en del av SAM:s team med internationella medarbetare. Samma år fick vi också vårt första barn.
När Hanna var nästan ett år åkte vi till Tchad. Idag jobbar jag som barnmorska på en mödravårdsklinik i södra Tchad ett par dagar i veckan. Jag driver även hälsoklasser för kvinnor och då får jag också möjlighet att berätta om Gud. Min man Martin håller i en mekanikerutbildning för unga pojkar.
Hur fungerar barn- och mödrahälsovården i landet?
Den fungerar dåligt. Dödligheten hos både barn och mödrar är hög. Många människor är fattiga och för dessa är tillgängligheten till sjukvård låg. Många kvinnor är också analfabeter, vilket leder till att de har minimal kunskap om exempelvis näringslära och hygien.
Vilka frågor är kritiska för att förbättra vården?
Att höja kunskapsnivån kring hälsa och att också veta när jag kan behandla mitt sjuka barn hemma och när jag behöver uppsöka sjukvård.
Berätta om hur du jobbar.
Under hälsoklasserna jobbar jag genom något som jag kallar Hälsans hus. Jag använder mig av en flanellograf och lyfter olika frågeställningar eller problem. Ofta tar jag mina egna barn som exempel. Jag vill inte komma med pekpinnar. Hygien är lika viktigt för mig som för dem. Jag har bara haft andra möjligheter att lära mig om det. På klasserna får jag också möjlighet att prata om att vi är skapade av Gud och att vi därför ska ta hand om våra kroppar.
I Hälsans hus bor en familj. En dag kommer en kvinna till dem och frågar hur de gör för att hålla barnen i huset så friska. Lösningen finns i att hitta tre nycklar som leder in i Hälsans hus. De finns i köket, vid latrinen och vid brunnen. I köket finns mat som är bra för alla, inklusive barn, gravida och äldre personer. I brunnen finns rent vatten som familjen kan hämta. Och slutligen använder familjen latrinen för sina toalettbesök. Hygien är viktigt vid alla tre platserna. Detta visar jag genom att använda glitter, som får illustrera bakterier. Det blir tydligt hur lätt glittret (bakterierna) sprider sig då vi hälsar på varandra eller hanterar vatten exempelvis.
Det finns så mycket småsaker som familjerna kan göra för att påverka sin hälsa positivt, exempelvis handhygien, rena kärl vid vattenhantering och tvättning av färska grönsaker innan de äts. Och det är faktiskt billigare att förebygga sin hälsa än att behöva behandlas för olika typer av sjukdomar. Men det finns en stor kunskapsbrist.
Och hur fungerar arbetet på mödravårdskliniken?
Det är en väldigt enkel klinik som jag jobbar på två dagar i veckan. En kvinna får betala 15 kr för att gå på kontroller, få vaccination och för att föda sitt barn där. Tyvärr har kvinnor lite att säga till om och det är inte alltid hon har så mycket pengar, men hon tar med sig det hon har. Vissa av de blivande mödrarna är mitt i tonåren, andra är äldre och väntar kanske sitt tolfte barn, men har bara ett par av dem vid liv. Vid förlossningen får kvinnan ta med sig ett plaststycke att föda på, rengöringsmedel och två tygstycken som hon lindar in sitt barn i.
Hur känns det för dig att se allt det här?
Jag fokuserar på det som är bra i olika situationer och är tacksam för att jag får vara en del av detta. Jag ser Gud i människorna jag möter, människor som är skapade och älskade av honom. Jag försöker vara i stunden när jag möter kvinnorna och varje gång jag träffar en man som tar hand om sin fru blir jag glad. Jag känner mig också priviligierad över att få ta del av den svenska sjukvården. I Tchad lever de i en annan verklighet. Här finns inga ”babyshowers”, för man vet inte om barnen överlever. De gläder sig mer i stunden.
Hur är det för era egna barn att växa upp i Tchad?
Annorlunda. Det finns inget Bolibompa att titta på, de använder aldrig jacka och måste alltid ha skorna på inomhus ifall det har kommit in en skorpion. Men de lär sig att vara tacksamma för det vi har och får ett hjärta för de som har det mindre bra. Vi har också mycket tid tillsammans som familj. Och till skillnad från de perioder vi är i Sverige känner vi oss aldrig stressade.
* unicef.se/fakta/modravard
Text: Karin Flygare, kommunikationsansvarig
Foto: Privat, Karin Flygare