– I de områden där jag arbetat går de flesta barnen i skolan, åtminstone några år. Både undervisning och skolmaterial är på engelska. Att lära sig läsa på ett språk du inte förstår är svårt. Dessutom är ju den engelska stavningen väldigt krånglig. Så vi har startat skolor där barnen får lära sig läsa på sitt eget språk först, och sen när de förstår vad läsning handlar om, fortsätter de till den engelska skolan. Detta gör skolan mer tillgänglig och barnen lär sig mycket snabbare, berättar Lisbeth
Lisbeth är inte ensam i arbetet, i varje språkgrupp hon arbetar med har hon flera lokala medarbetare som har det aktuella språket som modersmål. Tillsammans med dem utvecklas skriftspråk och förståelse för hur språket används.
– Efter att vi tagit fram ett skriftspråk för ramoaiina, det första språket som jag arbetade med, gjorde vi skolmaterial, tränade lärare, och till sist tränade vi tränare som kunde fortsätta att stödja lärarna, säger Lisbeth
Förutom att ge barnen bättre förutsättningar att klara sin skolgång ger det skrivna språket helt nya möjligheter. Idag kan ramoaiina-folket läsa Bibeln på sitt eget språk, de kan skriva sina egna sånger, sin historia och använda sitt språk i flera olika sammanhang, inte bara som talspråk. Språket får högre status när det finns i skrift, det stärker identitet och tillhörighet för hela folket. Och det är ju enklare att kommunicera på ett språk man kan väl.
– När jag för några månader sedan återvände till Duke av York öarna, efter att inte ha varit där på flera år, såg jag att de SMS:ar till varandra på ramoaaina. De läste från sin bibelöversättning i kyrkan, och i varje by vi besökte kom folk för att köpa Nya Testamenten, första Mosebok och sångböckerna vi tryckt upp på ramoaaina, avslutar Lisbeth.
Text: Marita Good
Bild: Gerd Pettersson