Hur kommer det sig att du blev internationell medarbetare?
Redan som tonåring upplevde jag en tydlig kallelse från Herren. Det gjorde att jag efter gymnasiet började på Kortebo och eftersom jag växt upp inom SAM kändes det mest naturligt att åka ut den vägen.
Var har du främst arbetat?
Jag började med att arbeta som tekniker på kristna radiostationer i Italien, där blev vi kvar i tolv år. När familjen återvände till Sverige 1992 började jag resa till främst Östeuropa och Ryssland där jag arbetat med att bygga upp radiostudior och utbilda inhemska tekniker och producenter. Det var då mina resor till Tjuvasjien började.
Fanns det någon speciell anledning till att du valde just radiomission?
Jag tror att Gud använde en kombination av mitt tekniska intresse och min förkärlek till kortvågsradio när han kallade mig. På gymnasiet läste jag fyraårig teknisk linje med teleinriktning samtidigt som jag på min fritid höll på med elektronik och radio. Att jag regelbundet lyssnade till Reach Beyonds (HCJB:s) kortvågssändningar från Ecuador gjorde att jag valde att arbeta genom den organisationen.
Ditt bästa minne från tiden i tjänst?
Det finns många minnen, men ett är då min fru Karin och jag, efter många års arbete tillsammans med Pavel och Natasha i Tjuvasjien (Ryssland), fick vara med på invigningen av missionscentrat i staden Lapsary. Det visar att uthållighet lönar sig. Det blev en fyra timmar lång gudstjänst utan paus eller förtäring.
Vad har varit svårast?
Att det mesta tar väldigt lång tid att få klart. Tiden borta från familjen i samband med resorna har också varit en tuff bit.
Vad tar du med dig från den här tiden?
Glädjen i att hjälpa till och se människor som är överlåtna till att tjäna Herren i radiomission.
Planer för livet som pensionär?
Jag har många fritidsintressen som jag inte riktigt hunnit med. Jag älskar naturen och åker gärna långfärdsskridskor på vintern, skådar fåglar, tar en tur på motorcykel, snickrar och mycket annat. Så jag blir nog inte sysslolös. Vi har också barn och barnbarn som vi hoppas kunna träffa lite oftare.
Text: Marita Good
Foto: Privat