Polisen kallar dem ”utsatta områden”. 61 bostadsområden i Sverige som, enligt definitionen, karaktäriseras av låg socioekonomisk status och där kriminella ses ha en inverkan på lokalsamhället. Där medelåldern är låg, andelen hyresrätter hög liksom andelen utlandsfödda invånare. I våras kom rapporten ”Frikyrkan i orten”, som dessutom visar att frikyrkans närvaro är väsentligt lägre i dessa områden än i andra delar av Sverige.* De är med andra ord missionsfält. Eller som Robin uttrycker det, ”en grogrund för Guds rike”.
Fler än hälften av dessa områden finns i Stockholm, Göteborg och Malmö. Ett av dem, Råslätt, ligger i Jönköping.
– Jag vill inte kalla Råslätt för ett utsatt område, säger Robin, som sedan fyra år tillbaka är pastor i Råslätts Församlingsgemenskap. Jag säger hellre att det är ett prioriterat område. I evangelierna ser vi hur Jesus gång på gång sökte sig till människor och sammanhang som övriga samhället såg ner på. Han prioriterade att vara nära de marginaliserade och de som upplevde utanförskap.
På Råslätt hittar vi människor från världens alla hörn. Olika kulturer och trosuppfattningar, högutbildade, analfabeter och alla däremellan blandas i detta område som rymmer ungefär 5 500 individer. Robin märker att många upplever ett utanförskap, att man inte riktigt accepteras. Att vägarna till att lyckas i det svenska majoritetssamhället har många hinder när man kommer härifrån.
Råslätts Församlingsgemenskap är en mångkulturell församling. Ett 60-tal medlemmar från runt 15 olika kulturer samlas till gudstjänster, hemgrupper och driver språkcafé. Man är också huvudman för en fritidsgård. Gudstjänsterna hålls i Svenska kyrkans byggnad, placerad precis intill torget, mellan gallerian och skolan.
– Vi är en brokig skara av människor från olika kulturer, olika kyrkliga traditioner och olika samhällsklasser. Det kan vara utmanande men är också väldigt vackert.
För några år sedan föddes idén att öppna stadens sämsta språkcafé. Inga pedagogiska lektioner. Torftigt fika. Men varje gång en församlingsmedlem satt och samtalade med någon skulle man be om dennes telefonnummer, för att inom några dagar höra av sig och bjuda hem personen.
– Vi ville att det skulle handla om att möta människor och bygga relationer. Det är jättebra om man kan göra både det och driva ett bra språkcafé. Men vi har begränsade resurser så vi behövde prioritera. Efter en period kom en kille till Robin och sa att det här var det bästa språkcaféet han varit på.
– På andra ställen hade han fått god lagad mat och välplanerade lektioner av riktiga pedagoger. Men här hade han efter fyra besök redan blivit hembjuden till två familjer och haft ytterligare någon på besök hemma hos sig. Ingen annan svensk hade bjudit hem honom tidigare.
Exemplet med språkcaféet visar på en nyckelfaktor i många av världens kulturer. Relationer betyder långt mer än verksamhet. Det är en insikt som kan vara utmanande för oss som vuxit upp med svensk frikyrklighets långa tradition av strukturerade samlingar med välplanerade program. Men det är också något väldigt viktigt som Robin sätter fingret på, en inställning som församlingen måste hålla fast vid för
att kunna nå människor. Verksamheten får aldrig prioriteras på bekostnad av relationerna.
Att vara kristen är i sig ingen stor utmaning på Råslätt. En tro på Gud är det vanliga här, även om tron för många är av tradition. Däremot kan det vara utmanande att bygga församling.
– Det är ett område där många flyttar ut och flyttar in. Jag kan uppskatta flödet av människor. Men instabiliteten är frustrerande för mitt kontrollbehov. Det är svårt att veta vad man tar avstamp från. Ständigt tvingar det mig att alltmer sätta min tillit till att det är Kristus som bygger sin församling.
Församlingens arbete behöver också förändras i och med att människor kommer till eller lämnar. För några år sedan fick UV-scoutgruppen läggas ner, eftersom eldsjälarna inte längre fanns kvar. Även om det är en sorg för några blir det tydligt att församlingen måste utformas och verka utifrån vilka som finns där just nu.
En annan utmaning är att få organisationsformen att fungera. Ambitionen är att vara mångkulturell och inkluderande. Men även om människor från andra kulturer sitter med på församlingsmöten och finns i styrelsen är det inte lätt för dem att vara delaktiga fullt ut. Vår svenska kärlek till att analysera, reflektera, planera och skapa strategier är till stora delar alltför främmande.
– Vi behöver till exempel jobba på att våra gudstjänster ska bli ännu mer representativa för olika nationaliteter. Och vi funderar på hur vi kan få in folk från olika kulturer i våra beslutsprocesser. Hur kan vi ha församlingsmöten på ett sätt som inkluderar fler? Vi måste ständigt omvärdera hur man gör kyrka.
– Ibland tror jag vi kristna har mentaliteten att ”vi måste hjälpa de som bor i förorten”, säger Robin när han får frågan om hur en församling skulle kunna engagera sig för ett område som Råslätt. Men jag tycker inte det är så man ska tänka. Det är snarare så att Guds rike bryter igenom här, och frågan är om vi vill vara med på det Gud gör.
I många svenska städer och orter finns områden som påminner om Råslätt. Och många av oss har människor i vår närhet med ursprung i en annan kultur.
– Mitt liv har blivit rikare av att leva nära människor med olika kulturella och sociala bakgrunder, menar Robin. Han utmanar oss att ta steget och bjuda hem någon, att börja dela livet. Försöka hitta mötesplatser. När församlingen på Råslätt startades flyttade flera familjer till området för att leva bland människorna där.
– Det ger oss ett förtroende, att vi på många sätt delar samma villkor. Vi handlar i samma affärer, våra barn går på samma skola. Men människor här känner sig välsignade även av församlingsmedlemmar som inte bor på Råslätt, för att de valt att öppna upp sina hem.
– På Råslätt lever vi nära varandra. Det är en av fördelarna med att bo i en förort, som säkert gäller även på andra mindre orter. Vi träffar varandra överallt och välsignar varandra i vardagen. Jag tänker att det ligger nära Bibelns vision om en kristen gemenskap.
TEXT & FOTO: CAROLINA OLOFSGÅRD, KOMMUNIKATÖR
Våren 2023 släpptes rapporten ”Frikyrkan i orten”, där SAM:s pionjär och utvecklingskonsulent Jonas Melin är en av redaktörerna. Rapportens första del ger statistik och kartlägger den frikyrkliga närvaron i de 61 bostadsområden som finns på polisens lista över utsatta områden. I den andra delen berättar en rad skribenter om sina egna erfarenheter av att leva och arbeta i dessa områden.
– Med den här rapporten vill vi öka medvetenheten om att vi som kristna i Sverige kan göra skillnad och inspirera till djärva satsningar i vårt eget land, säger Jonas Melin.