Församlingar, Vittnesbörd

Utmattningen bekräftade det jag redan visste

I slutet av maj för tre år sedan drog en mentor i handbromsen åt mig. Hon sa att hon sett tillräckligt många pastorer gå in i väggen och kände igen mina symptom.

Jag hade i över sex månaders tid sökt hjälp hos min husläkare för utmattningssymptom. Jag visste att jag var sjuk och befann mig på en ohållbar väg. Under lång tid härdade jag ut och gjorde allt enligt skolboken. Problemet satt inte i brist på sjukdomsinsikt. Problemet var att jag inte visste hur jag skulle få stopp på karusellen.

Min historia är inte så olik någon annans, det var en mix av flera faktorer som tog min energi. Det var livsomständigheter, tempo på arbetsplatsen och egna begränsningar såsom rädslor och otro. ”Man blir utmattad för att man varit stark för länge” är ett citat som ofta uppskattas av den utmattade när man kraschat. Det säger något om att man inte ville att det skulle bli så.

Våga erkänna för sig själv

Jag tror det var det värsta för mig – att erkänna mig besegrad av livets omständigheter. Att erkänna att jag inte klarar av allt samtidigt hur länge som helst och att det finns en gräns för hur stark man måste vara. Det var en jobbig lärdom och jag behövde ett par månader för den att riktigt landa. När den gjorde det var botten nådd och mörkret omkring mig så djupt att jag knappt kunde andas. Från den dagen visste jag att hela mitt liv skulle förändras och att det skulle kosta mig allt.

Släppa taget

Jag släppte taget som jag lärt mig göra så många gånger innan. Släppte taget om de områden i mitt liv där jag inte riktigt vågat lita på Gud. Jag släppte taget och accepterade min egen sårbarhet och från den dagen upptäckte jag hur de goda nyheterna om Jesus i dess allra enklaste form fullständigt revolutionerar livet. Jag kan inte förklara det på annat sätt än att det handlar om ren och skär frälsning. Frälsning från den här tidens prestationskrav, ideal och förväntningar på resultat. Jesus befriade mig från det forcerade livet där det var jag som bar ansvar för Guds rikes växt och släppte ut mig i frihet till ett liv i mottagande position. Ett liv där jag istället för att planera Guds handlande fick öva mig i tillit till Guds trofasthet. Allt var av nåd, urgamla sanningar
blev mina och orden fick liv i mig.

Vinna frihet

Jag var sjukskriven i nio utmanande månader. Månader då jag fick öva på att slutföra små projekt, på att ta emot och på att inte göra något vettigt alls. Det var månader av stora beslut och av mycket sorg. Jag förlorade en hel del i samband med min sjukskrivning, men jag vann så mycket mer. Jag vann tillgång till mina största drömmar i livet. Jag vann friheten som finns i Guds oändliga kärlek till mig. I den friheten stakar jag nu ut nya steg. Det var utmattningen som skalade fram den pionjär jag är och som ledde till det liv jag lever idag. Karusellen har jag lämnat. Jag lever helt efter Guds rikes principer och det för mig varje dag närmare en helare tillvaro där sårbarhet, mod, kreativitet och överflödande liv går hand i hand.


Text: Josefin Lennartsson, pionjärarbetare i Gnesta

Foto: Carolina Olofsgård