Internationellt arbete, Utbildning

Pastor trots svåra förutsättningar

Datorsystemet krånglade så pass att företaget inte lyckades betala ut någon lön till Sharon. – Gud sa att jag inte skulle få några pengar förrän jag sa upp mig, berättar hon.

Det var pastor hon skulle bli. Egentligen var det tydligt. Många hade talat om det för henne. Men steget att säga upp sig och påbörja en pastorsutbildning kändes väldigt stort, särskilt eftersom hon var familjeförsörjaren.

Sharon bor i Sydafrika. Jag träffar henne tre dagar innan hon ska ta sin examen från Phumelela Bible College, som drivs av Allianskyrkan i Sydafrika. Efter en treårig teologisk utbildning ska hon nu ta klivet ut som ledare i Guds församling.

Kallelse som kändes svår

Att Sharon är en ledarpersonlighet är tydligt. Hon har en ödmjuk och försiktig framtoning, men jag förstår snart att här finns både initiativförmåga och ett stort engagemang. Sharon har redan arbetat vid sidan av sin pastor och hon driver nu ett projekt där hon stärker tonåringar på olika sätt. I ett annat projekt delar hon ut mat och hygienartiklar till utsatta familjer.

– Första gången Gud kallade mig att bli pastor satt jag i bilen, minns Sharon.
Att lämna sitt jobb och sin inkomst för att börja en teologisk utbildning, som dessutom kostar en hel del, kändes orimligt. Ändå visste hon någonstans att det var det hon måste göra.
– När jag berättade för min familj att Gud kallat mig in i tjänst blev det först en chock för dem, berättar hon. Jag bad särskilt att Gud skulle låta min pappa förstå, då skulle det bli lättare för de andra. Och när jag berättade för honom att jag skulle säga upp mig från mitt jobb uppmanade han mig helt enkelt att lyssna på vad Gud säger.

Det tog ändå två år innan Sharon vågade ta steget och lämna jobbet. Men hon hade ingen plan, inget sätt att bekosta en utbildning.
– Jag gick hemma och väntade i ett och ett halvt år och till slut blev jag frustrerad, säger hon.
Sharon fick nya jobberbjudanden och så småningom började hon arbeta igen. Men det blev bara i fyra månader. Det var här lönesystemet inte kunde betala ut någon lön till henne, och ingen förstod varför. Först när hon lydde Guds uppmaning att säga upp sig lyckades företaget betala ut hennes lön.
– När jag lämnade jobbet sa Gud att nästa år skulle jag gå i skolan.

Guds finansieringsplan

Ingen i Sharons familj har betalat någonting för hennes pastorsutbildning. Gud hade en annan finansieringsplan.
– En ung tjej hade tagit över mina arbetsuppgifter när jag lämnade jobbet, berättar hon. Den tjejen har betalat hela min skolavgift, under alla tre år.
Det blir aldrig riktigt tydligt för mig under intervjun vad detta berodde på. Men helt klart har Gud försett med det som behövdes för att Sharon skulle bli pastor.

I våra samtal kring kyrkan i Sydafrika och hur hon vill jobba för att leda församlingen i det samhälle som finns idag, har hon många tankar. Hon vill ena människor i tron, vara en profetröst som håller fast vid evangeliets kärnbudskap och fokusera på människor utanför kyrkan som behöver Gud.
– En viktig sak jag har lärt mig här på Phumelela är att tron är nyckeln, tron öppnar dörrar. Mer än något annat har min tro växt under åren här. Nu har jag tro för att jag, genom Gud, kan förändra situationer.

Nästa gång jag ser Sharon är på Phumelelas avslutningsgudstjänst. Inför en jublande publik kliver hon tryggt upp på estraden och tar emot sitt examensbevis. Nu är hon pastor.


Text: Carolina Olofsgård

Foto: Carolina Olofsgård