– I många kristnas DNA finns en omsorg om marginaliserade människor.
Men jag uppfattar att det på senare tid många gånger uppstått ett glapp mellan
kyrkan och de marginaliserade. Vi når inte längre fram till de människor vi egentligen
brinner för. Avståndet mellan oss har blivit för stort.
Jakob Fhager Bjärkhed resonerar kring frågan sittandes i en bekväm soffa i den
ombonade men enkla cafémiljön. Hans analys omfattar förstås inte alla
församlingar, men han lyckas sätta fingret på något.
– När avståndet blivit för stort är det svårt för socialt utsatta människor att
känna sig hemma i kyrkan, fortsätter Jakob.
Behov av samarbete
Sedan 2015 har Jakob arbetat som pastor i Betelförsamlingen i Vaggeryd. Här bor han med sin fru Stina och deras två ögonstenar – nioåriga Ingrid och sjuåriga Gösta. De trivs bra på orten, som är förhållandevis kyrkotät. Fyra större församlingar tjänar de runt 5 500 invånarna i Vaggeryds tätort och Jakob upplever att det generellt finns ett stort förtroende för kyrkorna.
I Mötesplats Vaggeryd samarbetar kyrkorna med kommunen.
Lokalen hyrs av kommunen medan församlingarna driver caféverksamheten, både med
hjälp av deras egen personal och med volontärer. Det hela växte fram ur ett
behov av att sammanstråla för att kunna möta människor i utsatta
livssituationer, som finns även i detta förhållandevis välmående samhälle.
– Kommunen hade kontakt med de här människorna, men visste inte hur de skulle
möta dem på bästa sätt. I kyrkorna fanns massor av frivilligresurser, men inga mötesplatser.
Det här blev lösningen, berättar Jakob.
Två dagar i veckan håller caféet öppet under ett par timmar och ett tiotal
personer besöker vid varje tillfälle den centralt belägna lokalen. De man
riktar sig till är människor som lever med missbruk, ensamhet eller
arbetslöshet och på en kristen grund erbjuds samtal, rådgivning, praktisk hjälp
och ett socialt sammanhang.
– Vi delar också ut matkassar, förklarar Jakob. Mataffärer skänker mat med kort
utgångsdatum, som vi kan ge till behövande.
Även de lokala konditorierna bidrar med limpor och frallor varje vecka.
Delar livet
Runt caféborden blir det ofta samtal. Många delar livet och
berättar om sin bakgrund, om varför det gick snett. Det är sår som aldrig läkt och
smärta som kommer upp till ytan.
– Flera har också vågat sig vidare till någon kyrka och några av dem har till
och med kommit och berättat om sin livsresa, säger Jakob.
Han kan tänka sig att det är extra svårt att leva i samhällets utkant när
samhället i fråga inte är så stort. Kanske känner man sig ännu mer utsatt där
man lätt blir igenkänd.
– Framförallt kvinnor märker vi har svårare att visa sig. Jag tror att det
beror på skam.
Att som enskild kyrka skapa en mötesplats lik denna tror
Jakob kan vara ganska svårt.
– Det är tack vare samarbetet med kommunen som det här fungerar, menar han.
Kanske är ett sådant samarbete en bra väg att gå för att överbrygga glappet som
Jakob tidigare pratade om, en bro mellan vår församlingsgemenskap och den
socialt utsatte på samhällets baksida.
Text & foto: Carolina Olofsgård, kommunikatör