Emilias äldsta syster, 17 år, slutade skolan och började arbeta för att försörja sina syskon. Hon gjorde så gott hon kunde, städade, diskade och lagade mat i lite bättre ställda familjer. Oftast fick hon betalt i mat, ibland i pengar. När pandemin slog till i början av 2020 stängdes större delen av Moçambique ner och periodvis har det varit utegångsförbud. En redan mycket svår situation blev ännu värre.
När vårt team träffade familjen var Emilia akut undernärd. Hon kördes snabbt till närmaste sjukhus för behandling och tack vare sjukvården klarade hon sig. Familjen får nu stöd från vår samarbetsorganisation Kubatsirana. En faster till barnen har tagit sig an uppgiften att vara deras vårdnadshavare och varje månad får de ett välbehövligt matpaket. Barnens faster finns med i en stödgrupp där hon får dela erfarenheter med andra vårdnadshavare. Hon får lära sig om vikten av utbildning, rätt mat och hälsovård. Hon får också bättre kunskap om vilka samhällsfunktioner familjen har rätt
till och hur de kan ta till vara på dem. För barnen finns grupper där de bland annat får lära sig mer om sina rättigheter och tränas i vardagssysslor. De som behöver får även tillgång till skolmaterial och skoluniformer. Inom projektet finns dessutom enkla utbildningar för att starta ett eget företag, och möjlighet till mikrolån för den som behöver. Här skapas konkreta förutsättningar för egen försörjning.
Emilia är ett av närmare två miljoner föräldralösa barn i Moçambique. De flesta fall är en konsekvens av hiv och aids och situationen är en enorm utmaning för ett av världens minst utvecklade länder. Utan stöd riskerar barnen att fara illa på många olika sätt. Genom den lokala organisationen Kubatsirana kan vi vara med och stärka familjer som behöver stöd, liksom Emilias.