Internationellt arbete

Gud talar genom vår längtan

Om du vill gå på vatten måste du ta dig ur båten, enligt författaren John Ortberg. Maria Gustafsson är precis på väg att göra det. Efter flera års förberedelse packas snart resväskan för ett liv i Tchad.

Marias mamma är troende och var mån om att dottern Maria fick möjlighet att gå i söndagsskolan, scouterna och andra barnaktiviteter i den lokala församlingen utanför Linköping.
– Scoutlägren var en höjdpunkt och jag minns att jag speciellt såg fram emot kvällarnas bönesamlingar. Det var också där jag bestämde mig för att ta min barnatro på allvar.

Maria hade tidigt intresse för språk och alfabet. Det blev dock naturvetenskapliga studier på gymnasiet och under åren i grundskolan väcktes en nyfikenhet på världen utanför Sveriges gränser. Med stor värme berättar Maria om att scouterna en kväll fick besök av ett utlandsarbetarpar som jobbade med bibelöversättning i Papua Nya Guinea.
– Jag minns att det lät otroligt spännande. Så här i efterhand tror jag det mötet präglade mig mer än jag förstod just då.

– Min familj är inte så mycket för att resa. Vi var i Danmark på tältsemester, men annars var vi nöjda i sommarstugan en timme hemifrån, säger Maria och ler. Men jag var intresserad av att upptäcka andra delar av världen och fick möjlighet till det genom en resa till Polen under högstadiet, och ett år i Frankrike under gymnasiet. Jag åkte tillbaka till Frankrike efter gymnasiet, kombinerade restaurangjobb i alperna med skidåkning och fick möjlighet att fortsätta förbättra franskan.

Intresse för att dela livet

Under en termin på Bibel Äventyr på Mariannelunds folkhögskola fördjupades relationen till Gud. Maria fortsatte på skolan även följande termin men läste då en social inriktning.
– Vi fortsatte studera Bibeln och tron och kombinerade det med själavård och andra frågor med människan i fokus. Det var här jag fick intresset för sociala frågor, men jag hade aldrig kunnat drömma om att det så småningom skulle leda till en socionomutbildning.

Afrika är som scoutläger

En längtan efter Afrika resulterade i ett år på Viebäcks Folkhögskola där fyra månader tillbringades i Tanzania, Kenya, Uganda och Etiopien.
– Jag fick mersmak för Afrika. Jag trivs med det lite enklare livet i byarna och det kändes som att vara på ett scoutläger i fyra månader! I Etiopien följde vi en organisation som arbetade med gatubarn och i syfte att förstå hur dessa barn har det sov personalen ibland tillsammans med barnen ute på gatan. Jag fick verkligen en känsla av att dessa människor var Jesu lärjungar.

Betydelsefullt möte i Kamerun

Efter en tid började Maria på socionomutbildningen i Östersund. Utbildningen gav verktyg för att möta människor i olika situationer i livet och friluftsmänniskan Maria trivdes i den jämtländska naturen.
– Jag gjorde en paus i studierna och besökte några i Kamerun som arbetade med alfabetisering och att ge människorna där ett skriftspråk. Deras livsstil, arbetsuppgifter, sättet de relaterade till människorna där och deras naturliga sätt att räkna med Gud i bön, gjorde mycket starkt intryck på mig.

Min livskraft

Väl tillbaka i Sverige igen avslutades studierna och följdes sedan av några år som socialsekreterare i Härjedalen.
– Jag bad mycket om ledning under denna period och åkte på flera retreater. Vid ett tillfälle träffade jag en nunna som frågade mig vad jag vill ägna min livskraft åt. Frågan tog tag i mig och jag ville ta reda på vad som låg i min längtan till mission. Jag kände att jag under den närmaste tiden inte var kallad till ett arbete som socialsekreterare i Sverige men att Gud ändå använde den tiden för att förbereda mig för något annat.

– Jag tror att Gud talar genom vår längtan. Så här i efterhand ser jag hur Gud planterat små frön i mitt liv, vars innebörd jag inte förstår förrän långt senare. Men mötet med utlandsarbetarna på scouterna, längtan till Afrika och intresset för människor är några exempel på hur Gud har dragit mig i en viss riktning. Lägg därtill ett intresse för språk, en analytisk förmåga och människors uppmuntran vilket gjort att jag nu står i begrepp att ta klivet ut ur båten för att jobba med lingvistik i Tchad.

Vi gör det tillsammans

Till hösten packar SAM:s nya utlandsarbetarkandidat sina väskor för att under några år testa vad ett liv i Tchad kan innebära. Förhoppningsvis faller bitarna på plats och detta land blir Marias nya hemland för en längre period framöver.
– Många kompisar ser mig som ganska orädd, men jag vet inte om det är en riktigt sanningsenlig bild. Tanken på en vardag i Tchad känns både spännande och aningen skrämmande. Jag vet inte riktigt vad som ligger framför. Men jag vill ägna mitt liv åt något som tjänar evigheten och litar på att församlingarna står med mig i bön för det som ligger framför. Det här gör vi tillsammans!


Text: Sofie Rotstedt

Foto: Marita Good