Vi kom till Beira igår vid middagstid, jag och Esmail. Han är min bodyguard, mitt extraminne, min fotograf och generelle hjälpreda. Redan när vi flög från Tete, där vi mellanlandat, såg vi översvämmade floder och allteftersom vi närmade oss Beira såg vi allt fler spår av översvämning. I de fattigare områdena var nästan alla hus utan tak eller hade slarvigt ihopslängda takplåtar.
– Efter cyklonen var de omkringflugna takplåtarna allmän egendom. Alla behöver ju tak över huvudet, berättar pastor Meque som leder systerkyrkan i Beira.
Planering
Eftermiddagen igår gick åt till att planera arbetet mer i detalj. Vi kommer att dela ut matpaket bestående av 25 kg ris, 5 liter olja och 5 kg bönor. Området där pastor Meque bor är bland det fattigaste. Där ligger också kyrkan som centrum för aktiviteterna.
Många intryck
Jag slås av att allt ser väldigt tilltufsat ut. De stora vägarna är farbara och de flesta mindre är uppröjda, men med stora vattenpölar som den vattensjuka marken inte mäktar suga upp. Folk ser generellt trötta och härjade ut. Det har gått en månad, men allt har blivit mycket jobbigare. Flera områden har ännu inte ström och inne i stan är det mörkt. Det luktar hav, vilket inte är konstigt då Beira ligger precis vid stranden. Men ännu mer luktar det av unket vatten, sura gamla mattor och avlopp.
Delar ut mat
Idag började vi distribuera ris och olja. De som i förväg fått veta detta stod och väntade. Eftersom det har varit bekymmer med upplopp och bråk i samband med matutdelningar så hade vi ordnat med matbiljetter. Kyrkans personal fanns på plats i affären och såg till att de med matbiljett fick det de skulle ha. Generellt fungerade det bra. Men ett par män försökte smita in utan att uppfylla någon av kriterierna: ensamstående mamma, änka, handikappad, kroniskt sjuk eller barn utan vuxen hemma. Männen blev vänligt men bestämt avvisade från affären.
Många berättelser
Jag har fått ta del av många människoöden. En gammal farbror hade suttit tre dagar i ett mangoträd tillsammans med familjen innan de blev räddade. En mamma hade förlorat sitt barn i kolera, en annan kvinna som bar ett litet barn på ryggen hade förlorat sin man. Det känns fortfarande omtumlande och overkligt att jag nu är här mitt i allt detta. Så trött och vimmelkantig går jag tidigt till sängs med vissheten om att 66 familjer ikväll går till sängs mätta på grund av vad vi har gjort tillsammans. Vilken nåd av Gud att få vara med och hjälpa till!
Stöd vår katastrofinsats!
GE EN GÅVA HÄR >
Du kan också ge en gåva via:
- Swish 123 138 89 82
- BG 140-0753
Märk inbetalningen ”katastrofhjälp”.
Bilderna nedan är från området kring vår systerkyrka strax utanför Beira. Vår internationella medarbetare Diane Manu, vanligtvis arbetande i Pemba, finns just nu på plats i Beira för att stötta vår systerkyrka i arbetat med att hjälpa några av dem som drabbats hårt av den svåra katastrofen.
