Under Hannes uppväxt var tron ingen självklarhet och kyrkobesöken för hans familj var sällsynta. Men som 16-åring åkte han med på ett kristet skidläger och sedan dess har han följt Jesus. Ett år efter studenten tog Hannes ett stort steg och blev ungdomsledare i Hillerstorps Missionsförsamling. Han kom att stanna där i tre år och under denna period ställdes frågor om tron på sin spets.
– För mig var kyrkan ett ganska nytt sammanhang och jag hade inte gått någon bibelskola. Därför fick jag på kort tid brottas med de stora frågorna och inte minst sanningsanspråket: Är den kristna tron på riktigt? Detta bearbetade jag samtidigt som jag jobbade med ungdomar. Så här i efterhand hade det kanske varit bättre att ha gått igenom den här processen i en lugn miljö, berättar Hannes.
Under ungdomsledartiden stötte han på bra undervisning och insåg att det fanns människor som hade välgrundade svar på hans frågor. Det fanns argument för den kristna tron. Han omgärdades av ledare och pastorer som tog sig an hans funderingar, och de brottades tillsammans. Idag kan Hannes fortfarande tvivla, men han tycker inte längre att det finns bra motargument för Guds existens.
– Genom den här brottningen har min tro blivit personligare och jag har kommit närmare Jesus. För det är något i brottningskampen som gör att man antingen kommer närmare eller förkastar tron. Jesus var inte främmande för att ge bevis och det har nog format hur jag bemöter ungdomar. Om tron nu är så viktig som vi och Jesus hävdar, då finns det inget viktigare. För mig är det lite allt eller inget.
I intervjun lyfts frågan om ordet lärjungaskap och dess betydelse. Han pausar för att sedan svara att lärjungaskap är mer centralt än vad vi ofta vill medge. Ju mer Hannes lär sig om Jesus så inser han att vi är kallade till omvändelse och just lärjungaskap.
– Om tron är sann så finns det ju inget viktigare än att följa Jesus och det försöker jag ge vidare till tonåringarna i bönegruppen. Lärjungaskapet är en central del av att vara kristen. Att leva tillsammans med Jesus, formas av honom och låta honom vara Gud i ditt liv. Lärjungaskapet är resultatet av att vända sig till Gud och till det som Gud skapat oss till.
Den bönegrupp som Hannes leder består av ungdomar både från Korskyrkan och Allianskyrkan i Jönköping. På träffarna är de omkring tio personer i sena tonåren som ses, både killar och tjejer. Att han leder en bönegrupp beror på en längtan att få hjälpa ungdomar att fördjupa sig i tron, en resa som han ju själv gjort några år tidigare. I kyrkan är vi bra på att stödja tonåringarna tills de uppnått konfirmation, men efter det menar Hannes att det oftast bara finns ett alternativ i församlingen och det är att själv bli ledare. Risken finns att man slutar växa eller lämnar kyrkan.
– Jag längtade efter att få lära känna och komma nära en grupp tonåringar under en längre tid, och inte minst att få undervisa på djupet. I den här gruppen sitter lägerrävarna som vill ha mer.
Ämnen som tas upp i bönegruppen kommer från ungdomarna. Under de här åren har behovet legat på undervisning, men nu när flera av dem går in i ledarskap kan upplägget komma att ändra sig lite. Kanske att mentorskap kan få växa?
Många av bönegruppens frågeställningar har landat i att bearbeta argument för och emot den kristna tron. Och om berättelserna om Jesus är trovärdiga. Samtidigt har livsstilsfrågor såsom sexualitet, äktenskap och alkohol också haft stort utrymme.
– Jag har många gånger slagits av hur de inte nöjer sig med de enkla svaren så jag har verkligen behövt ha på fötterna för det jag säger. Och det är fantastiskt bra! Men att jobba på det här sättet kräver stor överlåtelse som ledare och jag avsätter mycket tid för förberedelser och träffar.
Hannes märker av en attitydförändring bland ungdomar som skett de senaste åren. Det finns en stor öppenhet för andlighet.
– Frågan är inte längre om man är kristen eller ateist, utan det finns en oändlig mängd med världsbilder att överväga. Och att navigera bland alla dessa är oerhört svårt och förvirrande. Fastän många unga är öppna för att man är kristen, så vill de inte att man gör anspråk på EN sanning. ”Kom inte och säg hur det här påverkar mig.” I det tror jag att vi har en av de stora utmaningarna. En annan är att våga vara överlåten genom att sätta Jesus på första plats, inte minst när det blir socialt obekvämt.
Vad får då bönegruppen betyda för ungdomarna? Genom att de fördjupar sig i olika frågeställningar får de argument och ett språk för tron som förhoppningsvis mynnar ut i efterföljelse. Att följa Jesus i vardagen och att göra det tillsammans med andra kristna.
– Vi behöver rusta våra ungdomar. Jag tror att det mest utmanande som kan hända dem är om de kommer till gymnasiet eller sitt första jobb och möter någon med en annan världsbild, utan att ha en klar bild över sin egen.
Samtidigt som Hannes tränar unga människor i lärjungaskap upplever han själv ett behov av att kunna ta rygg på någon annan. Att få brottas med någon i kniviga frågor, och att få fortsätta växa och tjäna tillsammans med andra.
– Det handlar både om att få leda och att bli ledd. Gud blir inte färdig med oss bara för att vi blir äldre.
Något som Hannes grubblar mycket över är förnyelse. Han har jobbat sig igenom den logiska biten av tron, men vid dagens slut landar han i tanken om det är värt priset att följa Jesus. Han har träffat många människor där Jesus har förändrat liv, men i perioder kan det kännas som att inget händer. Och här tycker han att SAM har en viktig roll.
– När SAM är som bäst så är man både eftertänksam och överlåten. Vi har jobbat mycket med mission genom åren och jag skulle önska att vi blir ännu mer offensiva när det gäller församlingsplantering. Jag längtar efter förnyelse och vi behöver göra oss redo för att bli sända.
Text & foto: Karin Flygare, kommunikationsansvarig