ARTIKELGALLERI, Internationellt arbete, Katastrofen efter cyklonen Idai 2

Beira dag 3

Vår internationella medarbetare, Diane Manu finns just nu i det katastrofdrabbade Beira i östra Mocambique. Där får hon tillsammans med vår systerkyrka vara med och dela ut en del av den katastrofhjälp vi kunnat skicka tack vare gåvor från Sverige.

Först en rättelse! Det blev till sist 72 familjer som fick mat igår! Idag fick alla sina bönor, också. Så det första jag gjorde var att hjälpa till att knyta några av alla 150 påsar med bönor! Det började ösregna under morgontimmarna och det vräkte in genom hålen i det nödtorftigt lagade taket på kyrkan. Vi flyttade runt alla bord, bänkar, stolar och bönor tills allt stod torrt och säkert. Sedan åkte jag och Esmail ut till två mycket mindre kyrkor ute i de yttersta stadsdelarna. Vi fyllde bussen med ris, matolja och bönor, 31 familjer skulle få ta del av hjälpen idag. Det har regnat i natt också, vattnet står högt på många håll. På en plats skulle vi över en bro av stockar och sand. Den hade till viss del rasat ner i ån, så vägen som var kvar var väldigt smal. Jag föreslog att vi skulle gå ur bilen så några skulle överleva i alla fall, men det var ingen som lyssnade på det och vi klarade oss över utan större missöden.

Första stoppet

På den första platsen, byn Zarda, hade den lilla kyrkan av träpålar, vass och plastskynken, helt blåst sönder. Nu hålls gudstjänst i pastorns lilla mörka hus. När jag kom in såg jag ett par gamla, vackra ögon som log lite försiktigt mot mig. Det var en gammal farbror som inte kan gå. Han hade krupit dit i sin fina, väldigt gamla kostym. Så mycket lidande, även innan cyklonen. Pastorn hade haft ett fint mangoträd som föll under cyklonen. Huset står kvar men taket har lagats lite nödtorftigt med sneda plåtar, trasiga cementblock och gamla däck som tyngd. Ett litet missöde gjorde att en påse bönor föll ut på marken snabbt fanns en hel hop små barn där och plockade upp dem, de förstod deras värde.

Glädje och tacksamhet i Ndunda

Den andra platsen vi besökte var Ndunda, här hade den lilla kyrkan försvunnit helt. Men man har lyckats sätta upp pålar och hänga upp ett par gamla säckar som vägg. De hade hämtat tre plaststolar så vi gäster kunde sitta och en stråmatta att lägga rissäckarna på. Kyrkan låg mitt ute i ett stort område där man odlar ris, så det är väldigt sankt och låglänt. Här fick vi hjälpa åtta familjer. Deras glädje och tacksamhet var lättare att ta till sig när de var så få. På de andra platserna var det mer som en vaccinationsmottagning, bara kolla identiteten, snabbt och ge tillstånd att hämta sina matvaror.

På båda platserna ville de bjuda på lunch, jag började nästan gråta! Vi hade bråttom, så vi kunde tacka nej med hedern i behåll. Inte för att jag inte skulle kunna komma mig för att äta, men vi var ett helt gäng! Sådant är både hemskt och underbart på samma gång!

Rent vatten

Inte så långt från Pastor Meques hus och kyrkan har en fransk vattenreningsorganisation satt upp ett litet reningsverk så folk kan komma och hämta dricksvatten från en rad med kranar, utmed vägen. Det var en intressant anordning, där stora partiklar filtreras bort, sedan tillsätts syre för att sedimentera bort rost, vattnet kloreras två gånger i processen för att till sist filtreras. Detta och ett litet Röda Kors-tält är de enda utländska hjälpposterna jag har sett inne i själva stan. Annars syns många hjälporganisationers loggor på bilar. De flesta håller nog till utanför stan, där behoven också är väldigt stora.

Det värsta är att inte kunna hjälpa

Arbetet har flutit på bra men när man går runt och ser den fruktansvärda förstörelsen känns det lite som början av en skräckfilm när man inser att något är helt fel. Samtidigt är det fantastiskt att se med vilken kärlek som pastor Meque och hans team arbetar på för att lindra. Det kommer att ta flera år innan allt är normalt igen och riktigt normalt blir det nog inte. Det är en stor välsignelse att få lov att arbeta med teamet, vi får hjälpa våra syskon att avhjälpa lidandet de ser. Pastor Meque sa idag att det värsta är att inte kunna hjälpa. De har alla själva drabbats, ändå gör de allt för att hjälpa.

I morgon ska ett gäng dela ut mat i staden Dondo ett par mil inåt landet och vi ska börja med reparation av hustak.

Stöd vår katastrofinsats!
GE EN GÅVA HÄR >

Du kan också ge en gåva via:

  • Swish 123 138 89 82
  • BG 140-0753

Märk inbetalningen “katastrofhjälp”.




Foto: Diane Manu, internationell medarbetare SAM

Bilderna nedan är från ett par byar där vår systerkyrka i Beira har utposter.