Carolina OlofsgårdFördjupning

Snickarsonen från Nasaret

Ingen annan människa har genom världshistorien varit så betydelsefull som Jesus. Genom sitt liv, sin död och uppståndelse har han gett oss försoning med Gud och ett evigt hopp. Utöver den personliga erfarenheten, hur kan vi förklara Jesus? Jakob Svensson, pastor i Centrumförsamlingen i Forserum samt studieledare och lärare på ALT, ger oss vägledning.

VEM SKULLE EGENTLIGEN komma på tanken att snickarsonen från Nasaret var Gud? Under julen firar vi det mirakel vi kallar för jungfrufödseln, att Jesus föddes av jungfrun Maria och blev människa. Gud blev kött skriver Johannes ordagrant i sitt evangelium (Joh 1:14), och denna förvandling kallas för inkarnationens mysterium. Gud blev ett människobarn i total beroendeställning till sin omgivning. Ett mysterium är en händelse större än vad vi kan förstå med våra tankar, och kan beskrivas som en oförklarlig händelse eller hemlighet. Det betyder att Gud steg ned genom gudamänniskan Jesus från Nasaret och blev ”Immanuel – Gud med oss” (Matt 1:23). Jesus är alltså en historisk person som levde ett liv som människa i en tid och på en geografisk plats som vi vet ganska mycket om idag. Men han är också Guds evige Son, det levande Ordet till liv för alla som tror på honom, berättar evangelisten Johannes. Själva poängen med att Gud blev människa var för att uppenbara vem Gud är och visa sin vilja för alla.

KAN VI VETA om Jesus har levt och verkat så som det berättas om i Bibeln och i andra litterära källor? Kristendomen bygger ju på att Jesus har levt som historisk person och mot den bakgrunden kan det verka extremt provokativt med påståendet att Jesus inte har existerat. Det skulle i så fall innebära att 2000 år av tradition skulle vara byggd på en bluff. När vi försöker förstå historien och de som levt före oss förlitar vi oss till de historiska källor vi har tillgång till. Särskilt viktiga är de texter som är en del av Bibeln vilka berättar om Jesus som person, vad han sa om sig själv samt de bibliska författarnas förståelse av vem Jesus var.

De brev som Paulus skrev är förstahandskällor skrivna i slutet av 40-talet och in på 50-talet e.Kr. och genom dessa brev får vi kontakt med urkyrkan. Strax efter att breven kom till, skrevs särskilda böcker om Jesus som kom att kallas för ”evangelier”. Ordet kommer från grekiska evangelion och betyder goda nyheter, glädjebud. Dessa böcker skrevs i en tid då ögonvittnen till Jesus fortfarande är i livet och man antar att Markus evangelium skrevs omkring år 65 e.Kr., och att Lukas samt Matteus hämtade inspiration av Markus när de författade sina evangelier. Men det finns också utombibliska källor som berättar om Jesus som historisk person och som författades inom drygt 150 år efter att Jesus levde. Några av dessa källor är skrivna av den judiske historieskrivaren Josefus (37–100 e.Kr.), den romerske historikern Tacitus (55–120 e.Kr.) och den romerske guvernören Plinius den yngre (63–113 e.Kr.). Det är kvaliteten hos en historisk textkälla som avgör om den kan förstås som trovärdig eller inte, och vi har många tidiga och goda handskrifter av Nya testamentet. Det finns också många fler handskrifter av Nya testamentet än vad det finns av till exempel Platon och Aristoteles, som levde ett par hundra år innan Jesus. Vi ifrågasätter till exempel inte om dessa båda har levt som historiska personer, utan det som bränner till är helt enkelt frågan om Jesus var den han sa sig vara och om han uppstod efter sin död i Jerusalem ca år 30 e.Kr.

KAN DET STÄMMA att Jesus var Guds son? En son är av samma natur, samma art, samma väsen som sin far och Jesus kallade Gud sin Fader: Jag och Fadern är ett (Joh 10:30) och sa att den som sett mig har sett Fadern (Joh 14:9). Jesus gjorde också anspråk på att vara syndfri: Kan någon av er bevisa att jag har syndat? (Joh 8:46) och han påstod sig även kunna förlåta alla synder, vilket var något som bara Gud kunde göra: Vem kan förlåta synder utom Gud? (Mark 2:7).

Kristna har bekänt Jesus som Gud och försvarat hans gudom genom historien. Under de första århundradena förekom det stora strider där olika grupperingar argumenterade för att just sin förståelse av Jesus var den rätta. Under kyrkomötet i Nicea år 325 e.Kr. försvarades och bekräftades att Fadern och Sonen är av samma väsen. En mer nutida apologet och författare till försvar för den kristna tron är C.S. Lewis, kanske mest känd för serien om Narnia. Han skriver: ”Ni måste träffa ert val. Antingen var och är denne man Guds Son eller en galning eller något ännu värre. Ni kan spärra in honom som en sinnessjuk, ni kan spotta på honom och döda honom som en demon – eller ni kan falla ned vid hans fötter och kalla honom Herre och Gud. Men låt oss slippa något beskyddande nonsens om att han var en stor mänsklig lärare. Den utvägen har han inte gett oss.” Detta är ett argument som handlar om Jesus trovärdighet. Utifrån de anspråk han gjorde så lämnas endast tre rimliga val för människan att ta ställning till. Antingen var Jesus en galning, vilket inte är så troligt eftersom han resonerade intellektuellt, tog hand om och förde människor nära Gud. Eller så var han ond vilket inte går inte ihop med hans gärningar. Han gjorde goda handlingar och hjälpte människor. Det enda rimliga är att Jesus faktiskt var den han påstod sig vara; Gud. På engelska uttryckts detta argument med den slagfärdiga frasen ”Mad, Bad or God”.

PÅSTÅENDET ATT JESUS uppstod från de döda kan verka osannolikt och provocerande, men kan det osannolika vara sant? Frågan om korsdöden och uppståndelsen är helt central i kristendomen och föremål för viktiga samtal. Det är inte bara Bibelns evangelier som berättar om korsfästelsen utan även utombibliska källor såsom hos Josefus och Tacitus. Efter att Jesus uppstått berättas det att han först visade sig för namngivna kvinnor, vilka annars hade en undanskymd roll i samhället. De betraktades inte som lika tillförlitliga vittnen som män i vare sig romersk eller judisk kultur. Det är obegripligt att man skulle fabricera en historia där kvinnor var de första och primära vittnena i den tidens kultur. Vidare visade sig Jesus för lärjungarna vilket gav dem en erfarenhet som gjorde dem så övertygade att trots hot om tortyr, fängelse och död proklamerade de Jesus död och uppståndelse. Om detta berättade Paulus vidare, och betonade särskilt uppståndelsens viktighet i 1 Kor 15:14-19. Det gjorde även den tidiga kyrkan genom skrivna texter och den muntliga traditionen. Åtskilliga argument har förts fram som bortförklaring av uppståndelsen såsom fel grav, att Jesus levde och tog sig ut på egen hand eller att kroppen var stulen, men inget av dessa argument är lika trovärdiga som att det osannolika faktiskt hände.

text: Jakob Svensson, pastor och lärare på ALT
foto: Shutterstock, privat