Marita GoodFörsamlingsplantering

Livet med Jesus gör skillnad

Guds rike här och nu är något verkligt, det handlar inte om något överslätande utan är revolutionerande på alla plan. . /Josefin Lennartsson arbetar som pionjärpastor i Gnesta

Josefin Lennartsson arbetar sedan snart fyra år, som pionjärpastor i Gnesta, ett vackert stationssamhälle på gränsen till Stockholms län. En bygd präglad av lantbruksfastigheter och herresäten men också kreativa och alternativa levnadssätt. Området kallas ”Nordens center för alternativ andlighet”, och är en bygd där nyandligheten finns på alla plan i samhället.

Kommunen växer, mycket på grund av närheten till Stockholm och de goda möjligheterna till pendling. Gnesta lockar till sig människor som uppskattar friluftsliv och ett långsammare tempo. 

Vad var det som förde dig till just Gnesta?
– Det var ett modigt steg i min längtans riktning som ledde mig till Gnesta. Jag tog steg närmare min kallelse som pionjär och i det steget öppnade Gud kontakter och dörrar till Gnesta som varit en dröm jag burit på sen 20 års åldern.

Vad är det som driver dig i arbetet?
– Vetskapen om att tron på Jesus och det liv vi förvaltar som kyrka faktiskt kan göra skillnad i andra människors liv Uppdraget att leva ut Guds rike här och nu gör skillnad, både i mitt eget liv men också i andras. Den frihet jag fått från Jesus berör och inspirerar andra.

Finns det ett intresse av andliga frågor bland dem du träffar?
– Min erfarenhet är att intresset och behovet av existentiella samtal ökar. Däremot är man kanske inte alltid så intresserad av sammanhang som säger hur man ska tänka eller tro. Men längtan efter att få samtala om livets viktiga frågor i gemenskap med andra skulle jag säga bara ökar. Däremot har jag mött motstånd inom kyrkan för andlighet och samtal om existentiella frågor. Upplever att man är obekväm med den typen av samtal.

Vad är svårast i ditt arbete?
– Det som varit svårast för mig har varit att kombinera ett uppdrag att nå ut till människor utanför kyrkan och samtidigt möta förväntan innanför kyrkan. Det är helt olika världar och jag tror inte vi riktigt förstår hur annorlunda vår kyrkokultur är.

Hur har det fungerat att arbeta som pionjärpastor under pandemin?
– Det förändrade inte min situation särskilt mycket. Mitt pionjära arbete har alltid pågått online. Jag har kunnat fortsätta och till och med öka mina satsningar online under året. I påskas höll jag till exempel en retreat online och innan sommaren höll jag online-kurs i att höra Guds röst.

Idag är det inte konstigt att bygga relationer online. Sociala medier är jättebra för att connecta utifrån intressen och frågor man engagerar sig i. När jag träffat människor i olika sammanhang här i bygden har jag kunnat hänvisa till mitt arbete online och det har blivit ett naturligt sätt att ta kontakten vidare. På så sätt kompletterar verksamheten online de olika nätverkande insatser jag gjort och det har skapat fler ringar på vattnet.

Funkar det att skapa relationer via sociala medier?
Ja det funkar jättebra! Jag har skapat relationer på internet sedan -97 genom olika forum. Min generation och de som är yngre än mig, har nog inte samma problem med att knyta kontakter på det sättet. Självklart är det inte riktigt samma sak och det krävs lite andra sätt. Man bygger sig lätt en endimensionell bild av människor. Därför har det för mig varit viktigt att försöka dela hela livet och inte bara utvalda delar. Genom nya mötestjänster som zoom med mera har det också blivit lättare att fördjupa kontakter och skapa forum där vi kommer varandra närmare.

Hur gör du för att nå ut till människor du inte träffat tidigare? 
Mitt främsta redskap har varit att vara mig själv i mötet med andra människor. Inte ha en agenda eller förställa mig på något sätt utan vara frimodig och autentisk. Jag har inte upplevt att det varit ett hinder att jag är troende, det har snarare väckt mer intresse eftersom jag inte ”passar in i mallen” för hur man föreställer sig en frikyrklig.

Vad i arbetet får dig att känna dig nöjd?
Det som framförallt gjort mig nöjd är de kontakter jag fått med människor utanför kyrkan. Där märker jag att mina ord och mitt sätt berör och skapar förändring. En tjej som jag lärt känna i Gnesta skrev för någon månad sedan att jag var en stor förebild för henne. Sådant känns väldigt fint!

Var hämtar du ny kraft/inspiration?
Jag hämtar min kraft i relationen till Gud. I vetskapen om att jag fått ett liv att leva och att jag är fri att ta ansvar och göra val som ger utrymme för det jag tror är viktigt och som ger mitt liv mening. Att skapa ger mig energi och kraft i vardagen oavsett om det är att skriva, måla eller laga mat. Jag hämtar inspiration i mötet med andra människor och samtalen om vad det innebär att vara människa. Jag älskar den typen av möten och längtar efter fler sådana forum där vi får mötas i ömsesidig sårbarhet och längtan efter något större.

Egentligen borde väl alla kristna ha en längtan efter att nå ut med evangelium, ändå verkar många av oss lita på att någon annan ”gör jobbet”. Vad tror du det beror på?
Jag tror vi behöver en färsk upplevelse av evangelium i våra egna liv för att brinna och leva ut det även för andra. Risken är att vi lever så pass skyddade liv att vi inte är i kontakt med kraften i evangelium. De relationer jag byggt med människor utanför kyrkan har bara gjort min övertygelse starkare. Ju mer jag lär känna den verklighet många människor lever i, ju mer jag lär mig om de orättvisor vi har i världen, desto mer övertygad blir jag i min kallelse. Guds rike här och nu är något verkligt, det handlar inte om något överslätande utan är revolutionerande på alla plan. Det finns så otroligt mycket att göra här och om vi inte ser det tror jag vi ska börja med att be Gud öppna våra ögon så att vi ser det Gud ser.

Hur skulle du vilja motivera fler att vara med?
Jag tror inte jag kan motivera andra på något annat sätt än att leva ut den frihet jag fått från Jesus. Vi är inte kallade till något annat än att leva våra liv nära Jesus och låta hans liv påverka våra. Våga ta emot kärlekens fullhet till oss själva och inse hur det skapar ringar på vattnet också för andra. 

Text: Marita Good
Foto: Josefin Lennartsson