– Vi människor har fått fastan som en gåva för att komma närmare Gud. Jag har velat binda ihop Guds skapelse med det andliga, då jag har ett enormt intresse för natur och odling.
Mellanstadieläraren Esgrim bor tillsammans med sin familj på landet utanför Aneby. När han i vuxen ålder blev kristen och var ny i Skarpnäckskyrkan gick fastan honom förbi. Men ju mer han kom i kontakt med olika kristna traditioner insåg han vad fastan kan få för betydelse.
– Jag har därför skapat personliga livstraditioner där jag får landa med den jag är, helt och fullt. Det här med skapelse, natur och odling är mitt sätt att ta mig an fastan. Det är något som vuxit fram under de senaste tio åren. Sedan jag och min familj för fyra år sedan flyttade ut på landet har jag kunnat arbeta mer aktivt med de här bitarna.
Odlingen har blivit en praktisk påminnelse om hur Jesus läggs i gravens mörker och sedan uppstår på påskdagen, på samma sätt som fröerna han sår. Till en början är de täckta av mörk jord för att sedan få liv i de små gröna skotten.
– Jag har format min egen fasteperiod. Och den kan se olika ut för oss. Det viktiga är att hitta någonting som för en närmare Gud.
Andaktsrum i garaget
Esgrim har skapat ett litet rum i sitt ouppvärmda garage där han har ett såbord med krukor. Varje gång han går dit för att så, vattna eller på annat sätt sköta om växterna blir det tid för bön och en påminnelse om vilket mirakel livet är.
– Det växer mycket tankar hos mig som berör skapelsens under och hur Gud kan göra det omöjliga möjligt. Från början ser jag bara den svarta jorden. Jag kan vattna, men inte göra så mycket mer. I det till synes döda kan Gud väcka liv, både i skapelsen och i våra liv. Lagom till påsk har det hänt en hel del med odlingarna, som förstärker högtidens budskap. Påsken är den tid som vi på många sätt skulle behöva återupptäcka ännu mer.
Att leva livet i en rytm är enligt Esgrim en klokhet från lantbrukssamhället som har gått oss förlorad, men som vi kan träna oss i under fastan. Fastar vi från mat följer det en daglig rytm, likaså om vi avstår skärmtittandet innan läggdags.
– För mig är planteringen en daglig rytm. Jag behöver gå ut till garaget regelbundet fastän dagarna är fyllda av surr i huvudet och det är full aktivitet här hemma. Det är en stund jag längtar till både i fysisk och andlig bemärkelse.
Inspireras av varandra
Esgrim upplever att vi inte pratar så mycket om fastan i våra församlingar men att det egentligen är en plats där vi kan inspirera varandra i att hitta former. Bara vi vågar dela med oss.
– Mitt sätt att ta mig an fastan kan ge inspiration till vissa, medan andra nog kan tycka att det låter flummigt. Kanske fasta från mat eller sociala medier passar bättre då. De former vi finner var och en är en gåva som tillför något i våra liv.
I Aneby Alliansförsamling genomförs då och då samtalsgudstjänster där församlingen möts runt kaffeborden för att samtala om olika ämnen. Just i detta forum har Esgrim upplevt att de lyckats samtala på ett fint sätt om saker som de annars inte pratar om.
– Vi har tränat på att lyssna och lära av varandra. Samtalsgudstjänsterna och även smågruppsträffar tror jag är bra former för att bli inspirerade av varandra.
Om fastan är något nytt i ens liv, hur ska man då gå tillväga?
– Utgå ifrån längtan och glädje. Ta en stund och fundera kring när och var du anar en djupare glädje och längtan i ditt liv? Kanske är det när du är ute och går med din hund. Jag tror att du kan använda naturliga tillfällen för att skapa en rytm. Det är lättare att utgå från det som redan finns och som man längtar till än att skapa någonting helt nytt. Fastan ger så mycket tillbaka i slutändan, så sök din väg.
#fastan2022 #jagärlivetsbröd
Text: Karin Flygare, kommunikationsansvarig
Foto: Andreas Joakimson