En dag på bussen, satte jag mig bredvid en ung kvinna klädd i typiskt indiska kläder. Jag hälsade och frågade om hon var från Indien. I vår kultur är det inte så vanligt att jag som kvinna tar initiativ och hälsar på någon jag inte känner. Men om inte jag vågar bryta våra kulturella hinder, kommer ingen annan att göra det heller.
Kvinnan på bussen blev glad. Hon kommer från Sydostasien precis som jag. När vi pratat en stund förstod jag att hennes man saknade jobb och att det var tufft ekonomiskt. Jag berättade att jag var kristen och att jag gärna ville be för henne och hennes man. Till min förvåning blev hon både glad och tacksam, trots att hon är muslim.
Den lilla stunden på bussen blev starten på en långvarig vänskap. Några dagar senare ringde hon mig. Hon var mycket orolig och ville att jag skulle be för henne. Självklart ville jag be. Efter några timmar ringde hon mig igen och sa:
– Didi, tack för att du bad. Nu är problemet löst.
Didi betyder storasyster på hindi och det känns som en ynnest att få vara som en syster för den här unga kvinnan. För inte så länge sedan ringde hon och berättade att hennes man fått jobb, vilket innebar att familjen måste flytta. Några dagar före flytten bjöd vi in dem till oss och det var första gången vi träffade hennes man. Vi åt middag och hade en riktigt fin stund tillsammans. Strax innan de skulle gå frågade min man Joseph om vi fick be för dem. Det spontana svaret blev: Ja!
Efter bönen berättade de att vi var de enda som hade brytt sig om dem sedan de kom till Sverige för ett par år sedan. Inte ens bland sina egna landsmän hade de funnit den omsorg och kärlek de mött hos oss.
Var med och be för den här unga familjen och för andra i liknande situationer. Be att Gud ska fortsätta vaka över dem