Den viktigaste faktorn i mitt kristna liv har utan tvekan varit smågruppen i församlingen där man delar livet, läser Bibeln och ber tillsammans. Redan som nykristen 15-åring kom jag med i en sådan grupp och det förvandlade mitt liv. Det var i den lilla gruppen jag lärde mig att be högt tillsammans med andra. Det var där jag lärde mig prata om Bibeln och tron på ett livsnära och personligt sätt. Det var i den lilla gruppen som jag öppnade mig och vågade berätta om mina svårigheter och det var där som jag började använda mina gåvor och upptäckte vad Gud hade lagt ner i mitt liv.
Att samlas i smågrupper har varit viktigt i de flesta väckelserörelser i historien. Så var det även i Sverige på 1800-talet när Svenska Alliansmissionens föregångare växte fram. På den tiden kallades dessa smågrupper för konventiklar och det fanns en lag som förbjöd dessa samlingar i hemmen. På 1970-talet talade vi om bönegrupper, sen kom namn som cellgrupper, hemgrupper och husförsamlingar. Vad vi kallar smågrupperna är mindre viktigt. Att vi har smågrupper i våra församlingar anser jag däremot är avgörande.
I Råslätts församlingsgemenskap har vi sen starten byggt församlingen på smågrupper, som vi kallar för husförsamlingar. Zaya Dawod är 34 år och gick med i en för sex år sedan. Jag är nyfiken på vad den har betytt för honom. Vi träffas hemma hos Zaya och hans fru Ning för att prata om saken.
Hur kommer det sig att du gick med i en smågrupp?
– Jag hade nyligen börjat följa Jesus och gick på församlingens bibelskola en kväll i veckan. När bibelskolan var slut blev jag inbjuden att vara med i en husförsamling och det kändes som en naturlig fortsättning.
Vad har det betytt för ditt kristna liv att vara med i en smågrupp?
– Det har betytt jättemycket på många olika sätt. Jag kommer från en traditionell assyrisk kyrka och var tidigare inte van vid att dela tron på ett personligt plan. Det var i husförsamlingen jag lärde mig att be tillsammans med andra. Det var där jag lärde mig att läsa Bibeln och samtala om betydelsen av den. Det var där jag lärde mig hur man kan prata om sina problem och svårigheter, och stötta varandra. Den typen av gemenskap var en ny erfarenhet för mig. Den blev som en ny familj. Jag blev sedd och andra brydde sig om mig och min vandring med Gud. Vi var i olika åldrar och hade olika livserfarenhet, vilket gav mig mycket. Gruppen stärkte verkligen min relation med Jesus, och även om jag kände mig som en nybörjare så fick jag vara med och bidra. Det gjorde att jag växte som kristen.
Vad är det viktigaste med en smågrupp?
– Det viktigaste är att det stärker relationen med Gud och att man växer som lärjunge. Att läsa Bibeln, samtala, dela livet och be ihop med andra öppnar möjligheten att komma närmare Gud tillsammans. Det är ovärderligt.
Vilka utmaningar ser du i att få en smågrupp att fungera?
– Det finns flera. Först och främst tror jag det är viktigt att man börjar med att prata igenom syfte, mål och vision när man startar en ny grupp. Det ger en gemensam bild av varför man har gruppen. Det är också viktigt att strukturen på samlingarna är anpassad till deltagarna. Sedan är det ju en utmaning att hitta en tid att träffas som passar alla. Jag tror att det är bra att ha en fast tidsram och verkligen hålla sig till den.
Har du några tankar om hur husförsamlingen kan nå nya människor?
– Först och främst måste det finnas en vilja att nå nya människor. Om vi har en nära gemenskap med varandra och älskar Jesus borde det vara naturligt att bjuda in nya människor i gemenskapen. Ett annat alternativ kan vara att starta en ny grupp med nya människor.
Zayas fru Ning, som har suttit med och lyssnat under intervjun kommer nu in i samtalet. Ning kommer från Filippinerna och har bott i Sverige i ett år. I hennes hemförsamling i Manilla jobbar man mycket målmedvetet med smågrupper och ser en ständig tillväxt.
Vilka erfarenheter bär du med dig?
– Hos oss är de flesta med i två smågrupper. Först är man med i en som deltagare och sedan utmanas man i att starta en ny grupp där man själv är ledare och får träna andra till lärjungar. Man fortsätter att vara med i båda grupperna. På så sätt blir det en kontinuerlig ledarträning och tillväxt av både nya människor och smågrupper.
Zaya och Ning skulle vilja prova den här modellen i Sverige, men inser att det skulle vara en utmaning att få folk att vara med i två grupper varje vecka. Jag tänker att den församling som vill lyckas med smågrupper måste anpassa hela verksamheten så att människor får tid för smågrupperna. Annars kommer det inte att fungera. I Råslätts församlingsgemenskap tänker vi att församlingen bygger på husförsamlingarna. Det betyder att smågrupperna är lika viktiga, eller kanske till och med viktigare, än söndagsgudstjänsten. Det är så jag tror att vi ska tänka i framtiden om våra församlingar ska fortsätta att nå nya människor och växa.
Text: Jonas Melin, pionjärkonsulent
Foto: Carolina Olofsgård