En av orsakerna till detta är att vår kultur mer och mer präglas av skam. Hur visar sig skammen i Sverige idag och hur kan man bli fri från skam? Det är saker jag funderar på.
Jag träffade ALT-läraren Maria Karlsson för att prata om detta. Maria har fördjupat sig i skamkulturer och hur skam fungerar för människor i vår del av världen. Hon har också internationell erfarenhet av detta från att ha arbetat i Kina, och hon har bott tio år i en mångkulturell förort i Örebro.
Kan du förklara skillnaden mellan skuldkultur och skamkultur?
Det finns inga renodlade kulturer, utan det är alltid en blandning. Däremot kan man se att det ena eller andra överväger i kulturen. Kortfattat kan man säga så här: i en skuldkultur styrs människor i första hand inifrån av samvetet, när det gäller rätt och fel. Om man har begått ett fel kan man få upprättelse genom att sona sin skuld, betala böter, avtjäna ett fängelsestraff eller få förlåtelse. I en skamkultur styrs människor mer av kollektivet Relationen till gruppen är viktigare och samvetet inte så starkt. Huvudsaken är att passa in. Om man gör fel drar man skam över sig själv och sin grupp. Skammen går inte att sona och vägen till upprättelse är svårare i en skamkultur. I vissa skamkulturer finns ett stort våldskapital, som visar sig i hedersvåld och förtryck, men det gäller inte i alla.
Idag finns det också en annan typ av skamkultur som inte är så starkt knuten till kollektivet. Den yttrar sig i känslan ”jag är fel, jag duger inte” och är vanlig i den västerländska ungdomskulturen.
På vilket sätt ser vi skam i Sverige idag?
Jag ser det på tre olika områden. Det första är den traditionella typen av hederseller skamkultur som finns bland en del invandrargrupper i Sverige. Det andra området är att det är vanligt, särskilt bland unga, att känna sig värdelös, fel och inte duga. För det tredje kan man se det i uttryck som klimatskam och flygskam, som visar att många styrs av andras blickar, snarare än det egna samvetet.
Generellt sett pratar man om att skuldkultur dominerar i västvärlden, medan skamkultur dominerar i de flesta övriga delar av världen. Tycker du att den allmänna svenska kulturen har förskjutits från skuld till skam på senare tid?
Det är svårt att uttala sig generellt om detta. Det ser i alla fall annorlunda ut nu än det gjort tidigare. De flesta har inte något begrepp om synd och skuld inför Gud, vilket betyder att vi måste presentera evangeliet på ett annat sätt än vi gjort i gamla tider.
En annan sak jag noterar är att myndighetsutövningen idag styrs mer av mediadrev och skam än av samvete, rätt och fel. Jag upplever att politiker lyssnar mer till opinionen än till samvetet.
Skam och heder hänger ihop. I Sverige använder vi ofta begreppet hederskultur och det har väldigt negativa associationer eftersom det förknippas med våld. Finns det positiva sidor med en kultur som präglas av heder och skam?
Ja, det gör det absolut. En positiv sida är att man upplever större samhörighet och trygghet i gruppen. Vi ser också att det finns en enorm gästfrihet i dessa kulturer, att man visar respekt för andra och att man får beskydd i gemenskapen.
Hur kan vi som kristna knyta an till de positiva sidorna av en skamkultur?
Först måste vi förstå att hela den bibliska berättelsen äger rum i en kultur som präglas av skam och heder. Det är så mycket vi missar i vår bibelläsning när vi inte ser det. Vi kan få hjälp att läsa bibeln med andra glasögon. För det andra tror jag att vi kan återupptäcka församlingen som gemenskap, vikten av att tillhöra ett kollektiv och att underordna sig ett sammanhang.
Vårt traditionella sätt att presentera evangeliet är präglat av skuldfrågan. Hur kan vi presentera evangeliet i en kultur som är mer präglad av skam?
Eftersom kulturer är olika behöver man predika evangeliet på många olika sätt. Berättelsen om den förlorade sonen är viktig för att förklara evangeliet i en skamkultur. Sonen hade skämt ut sin far och förtjänade att förskjutas. Pappan skämmer ut sig själv när han springer ut till sonen och tar emot honom. Det är en stark berättelse om befrielse från skam och återupprättad heder. I en skamkultur är det viktigt att förklara hur Jesus ser, upprättar och bekräftar.
Har du några konkreta exempel på hur detta kan ske?
Först och främst är det viktig att leva ut evangeliet i handling, att gå emot fördomar och kulturella normer och välkomna de marginaliserade. En välkomnande gemenskap är särskilt viktig i en skamkultur. När frågorna kommer kan vi berätta om Jesus. Berättelserna om hur Jesus möter människor är särskilt viktiga. Jesus spränger gränser, ser, bekräftar och upprättar människor.
Detta är också en upprättelse till gemenskap. I en skamkultur ökar gemenskapens betydelse. Det är först när man har mött kärleken som man kan hitta rätt i livet. Församlingen kan befria oss från oss själva, till att tillhöra en gemenskap. Mötet med Jesus förvandlar, självkänslan upprättas och hat till andra förvandlas till kärlek.
Efter samtalet med Maria känner jag att jag förstår det här med skam lite bättre. Det är tydligt att evangeliet berör frågan och att Jesus är den som kan befria från skam. Kanske har vi också fått lite mer förståelse kring hur vi kan dela evangeliet i vår tid.
Text: Jonas Melin, pionjärkonsulent
Foto: Carolina Olofsgård