Carolina OlofsgårdInternationellt arbete, Vad vi gör

I det trasiga finns det vackra

Andreas Samuelsson lever bland romer och rumäner med målet att ena människor i ett livgivande och inkluderande samhälle.

Genom skolverksamhet och socialt företagande jobbar Andreas tillsammans med romer och ser hur de blir en stolthet i det rumänska samhället, istället för ett undangömt folk. Han är den senaste in i gruppen av SAM:s internationella medarbetare och en mulen höstdag tittade han in på mitt kontor för att berätta om livet och arbetet.

– Det vi vill skapa är ett nytt samhälle. Ett samhälle där man varken blir nedtryckt eller åsidosatt. Där man istället blir sedd, investerad i och satt i ett sammanhang där man får en mening, berättar Andreas.
Utmaningen är stor. Romerna bär på sår av slaveri och utnyttjande, av exkluderande och marginaliserande. Här landar Andreas i en hållning som genomsyrar hela hans organisation: ”kenosis”, ett begrepp från Filipperbrevets andra kapitel som innebär att avklä sig sin status och bli en tjänare.
– Kommer jag som en översittare till romerna har jag ingen chans att nå fram till dem. Såren är ofta djupa så jag måste bevisa om och om igen att jag inte är här för att utnyttja någon. För att kunna jobba med romerna är det helt avgörande, menar Andreas.

En vecka blev ett liv

Andreas beskriver sig själv som en ”klassisk frikyrkokille”. Pastorsbarn, ett av fem syskon, rötter i Jönköping och Göteborg. Någonstans utmed vägen bestämde Andreas att han ville något annat med sitt liv än att utbilda sig, jobba och satsa fritiden i kyrkan.
– Jag mötte en kille som hette Lee Saville och som jobbade med Networks* i Rumänien. Jag blev helt tagen av honom, minns Andreas.
Han fick chansen att besöka Networks arbete i Rumänien under en vecka. Han stannade i tre månader. Efter det blev det ett år på bibelskola i Sverige och sedan fick Andreas erbjudande om att åka tillbaka till Rumänien.
– Sedan dess har jag egentligen aldrig kommit hem igen, säger han och skrattar lite.
Nu bor han med fru och två barn i staden Timișoara, nära både den ungerska och serbiska gränsen.

Seeds of Kenosis

– Jag är gripen av tanken på att det finns många saker som aldrig får en chans att visa hur vackra de är. Eftersom ingen spenderar tillräckligt mycket tid på att investera i dem så kommer inte deras verkliga skönhet fram.
Att investera i det som för andra ser trasigt och brustet ut har blivit Andreas livsuppgift. Det tar sig uttryck inte bara i de människor han arbetar med, ett folk som i mångas ögon inte har något värde, utan också i det snickeriföretag som drivs inom hans organisation ”Seeds of Kenosis”.
– Vi tillverkar heminredning och möbler, berättar Andreas. Konceptet är lite speciellt. Vi använder trä som ingen annan vill ha för att det är sprucket, sjukt och inte passar in.
Från ryggsäcken plockar han upp ett par skärbrädor och visar mig hur de har fällt in nya små träbitar där det varit trasigt och fyllt igen med epoxi i större hål. En snygg läderrem och ett par mässingsspikar ger ett extra lyxigt intryck.
– Vi är sju som jobbar i snickeriet nu, både romer och rumäner, och vi har en omsättning på 1,5 miljon kronor per år. Företaget har fått sjukt mycket uppmärksamhet i Rumänien, säger Andreas med ett leende.
Han berättar om hur de fått möblera ett flertal trendiga restauranger och caféer och att flera tv-kanaler har gjort reportage från verkstaden.
– Här har barnen tidigare vuxit upp med ambitionen att i bästa fall bli sophämtare. Nu får de istället växa upp på en plats där det finns visioner och en hälsosam relation till samhället. Romerna blir accepterade och samhället är stolta över dem och vill ha mer av det de gör.

I verkstaden tillverkas möbler och heminredning i en robust och trendig stil. Produkterna syns i flera restauranger och caféer.

Utöver företaget har organisationen också byggt upp en skolverksamhet dit 60 romska barn kommer varje dag efter skolan för att få extra stöd i sin utbildning.
– Vi jobbar främst i ett område där det bor 50 romska familjer som lever i extremt utanförskap och fattigdom, berättar Andreas. Här hjälper vi också till med husrenoveringar, hygieninsatser och ser till att folk som är sjuka får ta del av den sjukvård de har rätt till.

Dela livet är att dela tron

”Seeds of Kenosis” har ett flertal kyrkor bakom sig, men är inte knutet till en viss församling. Jag undrar vilka möjligheter Andreas får att dela med sig av sin tro till de människor han möter. Han berättar att romerna är ett relationsbaserat folk. Det är inte naturligt för dem att sitta i ett klassrum och lära sig. De undervisas istället av livet. Och det är så Andreas också vittnar och undervisar om sin tro.
– Om jag ska lära ut vad förlåtelse är väntar jag tills jag blir sårad av någon och sedan förlåter jag den personen. Varje konversation, varje svettdroppe, varje tår är ett sätt att ge min tro och mitt liv till de här människorna, menar han.
Men Andreas ser det inte som ett offer. Det är tydligt att han inte jobbar för romerna utan tillsammans med romerna. Och att, precis som Jesus själv gjorde, avklä sig sin status och bli en tjänare tänker han är allas kallelse.
– Jag ser det som alla kristnas väg, att plantera sig själv så att man till och med dör. Om inte fröet hamnar i marken kommer det inget liv. Jag har funnit livet här.


Text & foto: Carolina Olofsgård, kommunikatör

Foto (Rumänien): Rebecca Samuelsson

* Networks är en hjälporganisation i Rumänien.