Återrapporter, Barn och ungdom, Internationellt arbete

Skolprojekt förändrar framtiden för tiggarnas barn

Det är full aktivitet på fotbollsplanen i Valea Saeca i norra Rumänien. Ett 40-tal barn och ungdomar som har deltagit i ett skolprojekt är samlade till avslutningsfest.

Det är påtagligt att ungdomarna gillar att spela fotboll och leka tillsammans. Både elever och lärare deltar av hjärtans lust. Så småningom blir det utdelning av kepsar. Läsk och godis kommer också fram innan det är dags för dagens höjdpunkt. Diplomutdelningen. Alla som har deltagit i programmet under hela året får ett diplom.

Morot för närvaro

Det här skolprojektet drivs i samarbete med SAM-hjälp och den lokala organisationen Valoare Plus. SAM stöder programmet bland annat genom Ge för livet-insamlingarna. Till största delen är det romska barn som deltar. Många av dem har tiggande föräldrar i Jönköpingstrakten. Barnen, som lämnas kvar i Rumänien, får klara sig på egen hand. Projektet pågår i klass sex och åtta och bedrivs tre-fyra eftermiddagar i veckan under ett år. För att få vara med måste föräldrarna skriva på ett kontrakt där man lovar att barnen kommer att delta. Som en morot för att skicka iväg barnen får familjen mat och kläder vid varje månadsslut, förutsatt att eleven inte uteblivit mer än två gånger.

Förändrar karaktär

Fyra ämnen står på programmet: rumänska, matte, sport samt livskunskap. Det sistnämnda syftar till att forma barnens karaktär på ett positivt sätt. Innan diplomen delas ut berättar en del av barnen vad programmet har betytt för dem. En liten kille som vi förstår har varit en bråkstake, säger:
– Jag har lärt mig att inte slåss. Nu kan jag umgås med folk utan att bråka, jag har förstått att man ska visa respekt för människor.

Bra förebilder

Beatrice är volontär i projektet och kommer från församlingen i Bacau. Hon är tacksam för att hon både har fått skratta och gråta tillsammans med barnen. Hon uppmuntrar dem att gå vidare i skolan och att inte ge upp. Till slut uppmanar den mycket populäre ledaren Alex ungdomarna att de ska vara sig själva. Att tala sanning även om det kan vara svårt. Han önskar också att de tar skolarbetet på allvar och lär sig så mycket de kan.

Hemma hos Lizuca

Efteråt följer vi med 16-åriga Lizuca, hem. Hon bor tillsammans med sina föräldrar och tre syskon. Husen är enkla, men trots det finns både TV och dator. Maten lagas i ett särskilt hus över öppen eld. Pappan har lite ströjobb på något jordbruk. Annars överlever de på barnbidraget och den sociala hjälp de får genom Valoare Plus och skolprojektet. Mamman är väldigt tacksam och det är den sociala hjälpen hon uppskattar mest med projektet. Men det är inte utan stolthet hon berättar att Lizuca har fortsatt skolan och går i nian. Eftersom hon är så duktig har hon fått ett stipendium från skolan som gör att hon får bussresorna till och från skolan betalda, ca 250 kr i månaden. Tyvärr har inte systern Bianca, 17 år fått samma möjlighet vilket mamman är ledsen för. Hon slutade skolan i och med åttonde klass. Att låta henne börja nu skulle vara svårt eftersom hon då skulle vara äldre än sina klasskamrater och kan bli retad för det.

Lizuca menar att projektet hjälpte henne med rumänskan och matten, vilket gjorde att hon kunde gå vidare i skolan. Hon känner att hon förstår saker mycket bättre nu. Programmet har gett henne hopp och självkänsla. Det har lärt henne att vara annorlunda på ett positivt sätt.

Då vi pratar med både barn, föräldrar och lärare förstår vi att det här är ett populärt projekt som man vill ska fortsätta. Lärarna tycker att det har hjälpt barnen i sitt uppförande och kommer hjälpa dem att nå bättre studieresultat.


Text: Gerd Pettersson

Foto: Gerd Pettersson